Nervös och pirrig
Jag vaknade vid halv 6 och kom på att jag kanske skulle borstat tänderna, sagt och gjort jag gick upp och gjorde de. Tvättade av sminket också, hehe. Mineralsmink som tur var. Då kom jag att tänka på D, att jag drömde att han skickat ett sms till mig.. Att de stod något om en jacuzzi och att de va ensamt (?!) Too good to be true, tänkte jag. Men sen började jag fundera.. De kanske va så att han hade skickat något sms. I de läget hoppades jag bara på att jag inte hade svarat nåt dum. Jag var ju halvsovande och jag brukar kunna göra knäppa grejer då, man har ju liksom ingen kontroll på vad man gör då. I alla fall inte jag, jag minns ju knappt vad jag sagt eller gjort då.
Jag gick tillbaka till sängen och där hittade jag min mobil med "svara på smset-skärmen" uppe. Jag hade inte skrivit nåt och inte heller skickat nåt. Sen gick jag till inkorgen och hittade ett sjukt gulligt sms som var som gjort för att svara på.. Åh! Varför var jag så trött?! De var ju så gulligt gjort av honom att skicka dedär! Han skrev:
ÅH, alltså. Hade han sagt "kom hit" hade jag susat upp ur sängen och åkt dit :P Haha, såå intresserad är jag av honom. Alltså, jag vill bara ha honom ännu mer nu efter allt som varit. Han sa nej, och nej igen.. och jag frågade varför och allt dedär (som jag bloggat om tidigare). Jaa, i alla fall ska vi ses ikväll. Iiiiih! Jag vill så gärna träffa honom, men allt är samtidigt så kompliserat. Varje gång vi har setts (förutom en) har de ju slutat med att vi sovit ihop och att vi har kyssts (A LOT!) så jag vet liksom inte hur man ska vara. Är de okej att pussa honom på kinden om man ses offentligt eller ska man bara kramas? Kan man hålla handen om man tittar på film/bio? Jag har tuuusen frågor :D Känns som om jag är 10 igen, hihi. Vilket är en rätt rolig känsla. Man får vara nervös och pirrig i hela kroppen, hihi.
Cats for life
Jag vill komma med ett erkännande;
Jag älskar katter. Jag kan deffinitivt säga att jag kommer att skaffa katt, så fort jag vet vart jag kommer att bo, dom närmsta åren. Jag och min lillasyster är lika förtjusta i katter, båda två.. Och vi har väl lite tankar på att flytta ihop om jag ska börja plugga. Hon kommer bort hemifrån, vi får en stor lägenhet med mycket plats, osv. Finns bara fördelar. Visst, vi bråkar väl och tjaffsar som alla andra, men vi är syskon. Klart vi tjaffsar ibland? :)
Min mamma och pappa har en katt just nu. En vildkatt faktiskt. Hon var hemlös och vi började mata henne, hon blev tamare och tamare, fick sen ungar, efter de blev steriliserad och har nu bott inne i huset i över ett år. Baby, heter hon. Hehe, jag döpte henne. Eller, innan hon hade ett namn kallade jag henne bara för Baby.. "baby come here.. baby, vill ha du mat?" Här är hon i alla fall. Sötaste prinsessan ever!
Jag gör något dumt här
Randy Newman (?) skulle inte vara glad. Han har numera ett superrynkigt ansiktet + en snirklig mustasch. Gud va larvig jag kan vara, fast håll me.. Det är sjukt kul att "ändra" människor i typ tidningar osv :)
Höstbilder och annat bra
Nu har D åkt till New York och helgen är redan borta. Jag åkte till mamma och pappa i helgen och fick en lite paus från Sthlm. Hehe, jag gillar den här staden men ibland behöver man hämta lite ny kraft och vart gör man de bättre än på landet? Så tyst, lugnt och fridfullt. Det var så skönt att bara ta de lugnt, kolla på film, gå ut och springa på morgonen. Men jag har tänkt mycket på D. Åh, jag kan inte få honom ur huvudet! De går bara inte.. Vill bara att han ska komma hem nu så att vi kan ses. Fast, vi ses väl inte föräns om 2 veckor ändå.. Han kommer ju att ha massor att ta igen när han kommer hem.
Till något annat roligare.. Jag har fått min mobilkamera att funkar! Eller, den har alltid funkat men nu kan jag föra över bilderna jag tar, till datorn. Och det är ju en fördel. Så jag tar mer bilder än någonsin nu.
Idag sov jag faktiskt ut ordentligt! Jag kände att jag var utvilad när jag vaknade och under dagen har jag inte gjort mycket alls. Jag skulle åkt in till stan för att köpa ett nytt mineralpuder och för att kolla lite på Vagabondskorna, som jag planerar att köpa. Men, timmarna jag ska jobba, ser lite annorlunda ut idag. De skulle blivit så stressigt om jag åkte in fort nu, o sen susat tillbaka. Så jag fixar inköpen i morgon istället, då har jag mer tid.
Nyss fixade jag i ordning en fruktsallad och satte mig i solen för att läsa Gossip Girl. Satt väl där ute i solen i någon timme och jag fick faktiskt lite fräknar :) Later!
Jag känner något
Jag och D sov ihop idag igen, men vi hade inte sex. Precis som dom andra ggr. Jag förstår inte.. Vi har liksom börjat varje gång, men sen säger han att han inte KAN för att de va länge sen han hade sex med någone. Och imorse blev jag rätt irriterad, för jag kände att han ville, om ni fattar.. Så jag sa till honom " Varför vill du inte ha sex med mig?" Och han svarade efter lite om och men.. " Jaa, men de va så länge sen jag hade sex med någon.. och jag blir väl nervös. Du har ju säkert haft sex me nån kille nyligen.. så du.. äh" Okej de va rätt gulligt när han sa att ha blev nervös, hihi. Men still! Om han inte har varit med någon på länge, desto större anledning till att HA SEX. Jag är ju liksom inte ett vanligt "efterkrogen-ragg" utan, vi har ju faktiskt träffats några ggr.
Iallafall så känner jag något, innuti mig. Och jag blir fundersam.. Jag tittar på honom och han är faktiskt inte särskillt snygg, men ändå så känner jag mig så sjukt dragen till honom. Jag vill bara träffa honom hela hela tiden! Sitta nära honom.. Dessutom kysser han så bra. Åh, han fick mig så upphettsad igår, o sen blev de inget :( Jag ville ha honom såå mycket! Men till saken, han skickade sms nyss och frågade om jag ville ses ikväll också.. Om jag orkade :P Haha, även om jag inte skulle orka skulle jag fan SLÄPA mig! Jag orkar och jag Vill!
En bild från Bromma
(I bromma där jag nu bor, vattnet ligger jättenära och är såå fint. Man vill bara ha någon att sitta o mysa med!)
Idag ska jag på Date (!)
Jag har i alla fall laddat hem maaassa ny musik o jag ska fixa över de på min IPod o sen ska jag åka o träna. Borde egetnligen svänga förbi banken också. Mitt kort håller ju på o krånglar! Typiskt. Jag var ju där för några veckor sen och satte in lite pengar (DÅ funkade minsann kortet som de skulle) o sen frågar tjejen "Funkar kortet bra eller skulle du vilja byta till ett MasterCard?" Nej svarar jag ju såklart, eftersom de Aldrig har krånglat tidigare.. Knock on wood, DE skulle jag ha gjort.
Vad betyder de föresten när en vuxen människa skriver "Kram!!!" i slutet av ett sms? Man kan ju strunta i att skriva nåt alls, jag gör de ibland, eller så skriver man bara Kram. Inget utropstecken och deffinitivt inte 3 st! :) Kan de betyda något bra? :) Hihi, åh nu blev jag lite pirrig i magen ändå. Smset som jag fick nyss var alltså från D, o jag måste säga att jag längtar tills jag får träffa honom. MEN.. De stoora Men'et.. Hur kommer vi bete oss? När vi har festat o så, har de inte dröjt länge innan vi börjat hålla på.. Kyssas, kramas, hållt handen.. Vi har ju till och med sovit ihop (?). De kommer verkligen vara helt strange i början. Kommer jag våga hålla handen eller så på bion eller blir de för seriöst? Eller luta mig? En kyss eller :S Aaah, blir galen.
..Nu kom dedär pirret i magen (?!) Okej, A.. Lugna ner dig. Det är massa timmar kvar!
Slö-dag
Efter helgen som var, orkar jag faktiskt inte göra nånting alls just nu! Jag har precis gjort klart allting i huset (bäddat sängarna och allt de). Jag hade ju tänkt träna två ggr idag, men jag orkar inte åka två ggr till gymmet. Såå jag åker nog bara in en timme innan Stepen börjar så jag kan träna ben på gymmet o sen köra passet. Perfekt!
Frukosten idag bestod av Havrefras med Mjök + tre skinkbitar. Lunchen blir nog soppa, Gulasch (med kötfärs tyvärr, gillar inte att äta så mycket rött kött egentligen) De finns en hel pizza i kylen men den ska jag INTE ta, däremot pizzasalladen som finns. Middagen vet jag inte hur den kommer se ut, jag kommer nog laga pasta och korv till barnen, men jag äter nog inte de. Kanske om jag kokar några dinkelmakaroner till mig istället.
Måste försöka sätta igång med att plugga matte också. Undra hur de kommer gå (?) Jag ska ju försöka läsa matte A själv hemma, utan lärare eller så. Kanske kommer få ta hjälp av någon, min syster kanske (om hon har tid) eller kanske D. Meen, han har ju iof rätt mycket i skolan själv, så de kanske är de sista han vill. Sitta o räkna matte med en tjej som inte fick Godkännt i Matte A på gymnasiet (?!). Men vad gör man? Jag kan inte hjälpa att jag inte är något mattegeni, jag har faktiskt andra kvalliéer som väger upp. Fabolous!
Later
Han finns i mitt huvud hela tiden
D. Vad har hänt med mig och honom? Inget, vi har sovit ihop två ggr, dom ggr vi har varit ute på krogen har vi kyssts (rätt mycket) hållt handen. En tjej kom till och med fram till oss när vi var ute på krogen, och jag precis sjungit karaoke. Hon tyckte att D skulle titta mer på sin flickvän när hon sjöng, där framme på scenen. Vi svarade: Vi är inte tillsammans. Hon sa: Jaha, jag tänkte att eftersom ni kysstes o så. I wish! Eller, jag vet inte.. Jag vet inte om jag vågar hoppas och låta känslorna komma fram.
Det var så länge sen jag var tillsammans med någon. Dessutom så, äh! De känns bara konstigt. Jag känner mig så fruktansvärt dragen till just honom, men varför? De finns 30 000 andra killar här i sthlm och Många ser bättre ut, men den enda jag kan tänka på/ tänka mig är just D. Jag satt och gjorde en lista idag, vad som är positivt och negativt med honom. Just bara för att försöka komma på att de va fler negativa saker med honom, så att jag kan radera honom och gå vidare. Det skulle ju liksom vara lättast då. Det är säker bara någon crush.. Hoppas jag. De brukar de ju vara de, om jag tänker efter. Bara nu i sommar har jag ju haft några som jag har pratat om.. "Jag är nog kär, verkligen Kär! Det är ingen vanlig crush!" När jag sen insett att de inte kunde bli något har jag bara gått vidare hur bra som helst.. Alltså; jag kom över de, snabbt som ögat.
I förrgår när jag och S var ute med D och hans vänner, var vi först på en klubb i gamla stan, Pan. Sen drog vi vidare till Sense eller vad det nu hette. Där var de rätt mycket folk och man kunde inte snacka, o ännu mindre röra sig. Vände man bort ryggen tappade man bort kompisen. D stack snabbt iväg och pratade o dansade med några tjejer. Vi hade tidigare sagt att vi skulle gå hem tillsammans och att jag skulle sova hos honom. Och vetu! Jag blev faktiskt ledsen/besviken av att se honom krama o dansa med dom där tjejerna. Visst, deklart! Han är singel och ska självklart göra vad han vill, och även om vi skulle varit tillsammans så skulle han ju självklart få prata o dansa med andra tjejer. Men fortf. de kändes i mitt hjärta. Jag blev ledsen och bytte till slut om till andra skor, gick ut och tog tunnelbanan hem.
D ringde senare och frågade varför jag gick och jag svarade: ..Men du såg ju så upptagen ut och jag ville inte störa. Jag menar.. Vad skulle jag sagt? Att jag tyckte de va jobbigt att se honom med andra tjejer?! Då skulle han bli rädd och tänka "Men shit, vi är inte ens tillsammans och hon blir sur för nåt sånthär?" Åh! Varför kan jag bara inte skita i honom. Han är egentligen inte en kille i min smak, at ALL! Men ändå kan jag inte sluta tänka på honom! Varför?! Kolla bara på inlägget jag skrivit om honom?
Han ville ses i veckan (om de nu kommer hända, vet jag inte. Jag har inte så mycket hopp när killar säger sådär) o jag vill ju bara träffa honom. O känna efter om jag verkligen får dedär riktiga pirret i magen. Har jag de, är jag fast! Då är de nog ingen vanlig crush och då är jag fast. Busted and in love.
..Tänk om jag bara någon enda liten gång kunde få vara kär och kanske tillochmed få de besvarat?
Jag gjordet det!
Hans nummer fanns ju på facbook, men still. Jag tvekade eftersom jag inte ville verka för desperat eller efterhängsen. Meen, jag får se vad som händer nu. Antingen vill han ses eller inte, då får jag åtminstånde veta hur det blir. Sen kan jag bli glad eller skämmas, vilket som helst.
(elin sigvardsson, min favvis-låt med henne. blir alltid så glad av den här)
Måndag igen
Jag log när jag vaknade idag, det första jag tänkte på var denhär killen. Jag vill bara gå runt och le hela tiden fast jag är förkyld, trött och allmännt off. Men ändå vill jag le, jag vill berätta det för någon, vara exalterad och förväntansfull. Men jag tror inte att det går. Dessutom, min tjejkompis S, som vi sov hos och som föresten Har pojkvän (dom bor ju tillsammans) sa till mig under kvällen då vi festade:
- hade jag inte haft O (hennes nuvarande pojkvän och sambo) skulle jag ha tagit D DIREKT!
Jag blev nästan lite chockad när jag hörde de, och när hon sen dagen efter frågade om jag och D hade gjort nåt, sex alltså.. Och jag berättade att vi bara hade hållt handen och myst, sa hon: Tur, liksom.. I MIN soffa. Visst, hon försökte väl vara lite glad för min skull också, men helhjärtat, Nej. Absolut inte. Dessutom är det massa strul med henne och hennes sambo. Låt oss bara säga att det inte finns så mycket förtroende kvar i förhållandet, det finns i alla fall faktorer som borde hinta om att O inte borde ha det gentemot henne.
Ska jag lägga till honom på facebook? Är de för desperat? Han kanske inte ens ville nåt och bara höll handen och höll om mig, för att han var full. Sen på morgonen gjorde han de för att han inte vågade göra nåt annat.. Eller överanalyserar jag allt nu? Åh..
Idag ska jag i alla fall jobba, heh eller försöka :) Jag kommer ju ha andra grejer i huvudet. Host, D host.. Ska träna också, Step vid 19 i kväll. Maten också:
Frukosten idag blev det fullkornsflingor med fil och lite osötad äppelmos.
Lunchen idag blir nog Quorn filéer med bulgur och en grönsallad
Middagen igår blev en avokado, en stekt kyckling filé lite stekt svamp och en halv tomat. Frukosten var två mackor med kokt ägg på plus en kopp te. Sen myste jag i D's knä :) Åhh.. Gud vad jag tjatar, haha.
Middagen vet jag inte än, mycket sallad i alla fall, kanske nåt kött. Tror de finns entrecôt (stavning?) i kylen.
Ett, bara Ett inlägg till
sitter och jobbar nu. Eller, jag har lagt barnen nu och efter mycket om och men sover dom. Äldsta tjejen hade nästan 40 graders feber så vi har jobbat rätt bra på att försöka få ner den. Glass, saft med is, alvedon osv. Ska snart gå in och ta tempen igen på henne.. vad göra man om de går över 40 grader ?! Måste googla de(!)
I alla fall så jobbar jag ju ikväll/natt och när jag stog i köket och skulle fixa middag, kunde jag plötsligt inte sluta le. Jag tänkte på D och på helgen som gått, log och kände mig mer glad än någonsin. Jag hoppade faktiskt upp och ner också. Jag är glad glad glad, men jag VET att börjar jag hoppas på nåt, blir de bara fel i slutändan. Jag får ta de som de kommer, men fan! Jag som är den mest otåliga personen genom tiderna, perfekt att just Jag måste "vänta och se"!
Jag är sämst på att vänta. Jag tyckte bara att allting var så mysigt och vill nog gärna träffa honom så snart som möjligt igen. För att kolla liksom, är de en fix-idé att jag vill ha honom, eller Vill jag ha honom?
Har har ju så fina ögon.
To me, you're..
Dagen efter
Över till det som jag ville komma till; D. Jag är skittöntig och larvig, men jag måste få ur mig dehär.. Eftersom jag inte ville åka hem själv ända till Bromma, sov jag hos S (S är alltså min tjejkompis) och hennes sambo, de gjorde D också. Vi fick då sova tillsammans i en av dom stora sofforna. Summan av det: Vi höll om varandra hela natten, höll i handen, ni vet.. höll på med händerna sådär gulligt (inget sex eller så). Vi kysstes inte ens, men hela grejen va så mysigt. Jag ville nästan inte gå upp på morgonen sen, ville bara ligga kvar och mysa med honom.
Men hallå?! Påbörja inte ännu en meningslös crush! De har du haft nog av, punkt! Så säger en del av mig, andra säger Han är en bra kille, inte särskillt snygg eller så, men söt Och snäll. You go girl, se vart de leder! Jag skulle ju bli nunna och gå i kloster, SÅ trött var jag på dejter, killar, killar med flickvänner och idioter som bara vill ligga.
Innan jag flyttade till Stockholm (jag har by the way bott här i exakt en månad idag, wiie!) berättade S om denhär killen, D, och sa att vi säkert skulle kunna passa bra ihop, att han såg bra ut osv. Jag blev såklart nyfiken och när jag sen träffade honom ute för några helgen sen sa jag bara "Näe, inte min typ av kille". Jag såg liksom bara de dåliga och ville inte ge de ens chans. Men NU efter denhär helgen, så känns de heelt, totally annorlunda! Vad är de för fel på mig?
..När vi gick hem höll vi varandra i handen, vi sov nästan nakna tillsammans, vi höll handen, jag låg och kollade på Idol reprisen med huvudet på en kudde i hand knä. Åh, jag är så fruktansvärt intresserad av denhär människan. Fast, äh.. De kanske är bara är en vanlig jävla crush som allting annat är. Kanske går över om några dagar, han och jag kanske är heelt olika.
..eller så är vi inte de och passar jättebra ihop (?)
Mörk och ljus, är det verkligen så stor skilnad?
Det är bra konsigt hur människan som är så klok och samtidigt så fast i "det som alltid har varit". Tiden går frammåt hela tiden, men vissa människor verkar bara vilja gå bakåt. Tankar, värderingar och åsikter ändras med tiden och det är kanske tur. Annars skulle nog kvinnans plats fortfarande vara i köket, och rösta skulle vi nog inte heller få.
Idag när jag satt på tunnelbanan hem, tog jag som vanligt en plats. I de fyra sätena bredvid mig satt det bland annat en mörk man. Jag la märke till att vagenen vi satt i var rellativt tom och också att han var den enda mörka. Absolut inget fel i det! Under resans gång klev det på och av flera, vi en station klev det på ännu en mörk man. Han gick direkt och satte sig bredvid den andra mörka mannen, fast det fanns massor av andra platser. Senare under resan klev han av, och 3 andra mörka män klev på. Även de satte sig bredvid den mörka mannen, fast det fanns andra platser för 3 personer lediga. Då började jag tänka efter.. Var det så att dom inte Ville sätta sig bledvid några vita människor eller kände dom att dom inte fick?
Varför måste människan delas in i grupper? Varför kan man inte se alla på samma sätt, människa som människa? Och den viktigaste frågan.. Hur länge kommer dessa tankar om i vilken grupp man "tillhör" att följa oss? Kommer vi någonsin släppa det? Har vi kanske redan tagit det så långt det har gått, och var då situationen på tunnelbanan en konstig slump?
Sen levde dom lyckliga, i alla sina dagar
Har man inte någon att sova bredvid eller hålla i handen, får man ta de näst bästa. Jag tror att nästan Alla tjejer och killar gör så, omedvetet. Många (det vore fel att säga alla) vill nog gärna ha någon vid sin sida. Någon att älska, någon att dela allt som händer i livet med. Visst, det finns många som kör singel-racet livet ut, men nu riktar vi in oss på dom som trivs bäst i förållanden..
Alla hittar ju inte den här "någon" som förgyller ens liv och då tar vi helt enkelt till andra knep; vi kompenserar med något annat! ..Materiella ting som vi faktiskt kan se och uppfatta att dom finns där. Finns där för oss, så som en partner skulle ha varit! Det låter hemskt men så ser verkligheten ut. Till exempel; Killar som sitter på dejtingsidor har en tendens att Alltid ha med en bild på deras "hoj", alltså deras beloved Motorcykel med stort M. Dessutom skriver nästan Alla att dom tränar 5 ggr i veckan (vissa kryddar visserligen sanningen lite, men hos många stämmer det nog). Bam, nr 2! En snygg kropp.
Tro inte att jag bara ska peka ut killar, nej nej. Vi tjejer är precis lika dana, fast vi kompenserar med till exempel kläder, skor osv. Jag har kommit på mig själv! Det är sant, busted! Det slog mig just efter att jag hade rensat ur och ordnat min garderob. Jag älskar mode, trender och att shoppa men ingen behöver kläder i den mån jag handlar. Och varför har jag under mina tre år som singel shoppat som en galning? För att fylla de där tomma hålet jag har i mitt liv, den tomma platsen bredvid mig i sängen, den tomma platsen i mobilen som jag sparat för "älskling".. Eller, let's not go too far. Jag Letar ju inte direkt efter någon. Näe, jag har det bra med mina kläder och skor.. Vi kommer nog leva lyckliga ett tag till. Jag och min garderob.
Vems filisofi är bäst, killens eller tjejens?
Jag kan ju bara utgå ifrån mig själv och mina känslor, när jag uttalar mig om detta.. Men är det inte så att man måste få tid till att sörja, vara ledsen, äta glass direkt ut förpackningen? Vad hände med att tycka synd om sig själv? När det sista förhållande jag hade, tog slut, bröt jag ihop totalt. Jag åt inte, jag gick inte utanför dörren och när jag väl gjorde det, var det för att gå till kuratorn som jag satt hos en gång i veckan. Jag vet, jag tog det väldigt väldigt hårt och dom flesta reagerar inte på samma sätt som jag gjorde. Men fortfarande, det tog otroligt lång tid för mig att kunna börja dejta igen och det tror jag att det gör för många andra också.
I helgen gick jag ut med den här killen och efter några glas vin på en bar, kom de fram att de hade tagit slut med hans tjej för 3 veckor sen. Behöver jag säg att jag var mer än förvånad? Efter 3 veckor har man väl knappast kommit över någon, eller har man det? Nästa kille smsade mig nyss och ville att jag skulle komma över på middag, eftersom de va länge sen vi sågs. Jag svarade att om jag befinner mig i den staden så kanske, men vad säger flickvännen? Han svarade att det tog slut för några dagar sen.
What's up with that? Kan killar bara komma över någon sådär? Eller är det helt enkelt så att tjejer ältar mer en killar? Vilken teori "teori" är den bästa; inte sörja, glömma fort och börja dejta. Eller; ta dig tid, bearbeta och dejta inte!
En till fråga? Varför lockar jag bara till mig "second hand killar"? Lyser det en skylt med blinkande lampor i pannan, med texten "Här har du en bra övergångstjej" ?
Ut med det gammla
.. och in med det nya. Igår berättade jag för R att jag var färdig med honom. Ja, de kanske låter lite mean men jag var ju tvungen, vad skulle jag göra? Låt honom dansa runt med mig som om jag vore en hund. När han knäppte med fingrarna skulle jag komma där svansandes. Men när Jag ville att Han skulle komma, då var de nobben direkt (hehe, vilka liknelser och ord jag plötsligt använder). Jag har i alla fall förklarat för honom hur det ligger till; Inget mys, inga pussar, inget smeka på handen, no nothing! Vänner däremot, det är något annat.
In med nytt alltså.. Hösten är ju här; dags för nya skor och kläder! Just nu längtar jag bara tills jag får lön så att jag äntligen kan gå och köpa dom här helt galet coola skorna, från DinSko. Första gången jag såg dom tyckte jag att dom var horribla, men sen upptäckte jag att dom var rätt höga (jag gillar ju höga skor) och rätt så nätta. Jag har turen att ha små fötter så alla skor ser faktiskt nätta ut på mig. Wiie! Dessutom var dom fruktansvärt sköna, och men blir lång, lång, LÅNG! Jag måste i alla fall ha dom, men svarta eller mörkröda? Jag har faktiskt inga mörkrröda, men o andra sidan skulle dom svarta vara perfekt till en outfit som jag har. Mörkröda stumpbyxor, en beige retroklänning och Bam! Dom skorna.
I'm so over you
Kom igen nu va, Annie. Bättre kan du..
Det klokaste någon sagt till mig
Då sa jag till honom, -Jaa det är svårt de där med rellationer. Man måste ju vara så säker på att det är rätt, innan man gifter sig, men Hur vet man om det är rätt? Då svarade han mig:
- Det vet du. Tro mig.. När du märker att han respekterar dig, bryr sig om dig och verkligen älskar dig. Jag lovar, du kommer att känna det.
De känns faktiskt lite lättare nu.
