En chans till
Jag hittade en kille, jag gav allt, Allt. Jag litade verkligen på den här killen och vad händer?
Det vanliga. Det känns som om jag inte får vara lycklig, jag ska inte få vara glad över vad jag har. Jag ska inte få må bra (?!) Varför då? Vad har jag gjort som gjort att jag fått den här karman? Kanske inget. Killar kanske bara är så här? Första killen; otrogen? Check! Andra killen; otrogen? Check! När jag tänker på alla mina tjejkompisar så kommer jag fram till att faktiskt många, rusktigt många också varit otrogna mot sina killar. Det kanske inte bara är en kill-grej, utan bara en Grej. The Grej för att få bekräftelse, för att veta att man fortfarande duger. "Kan jag fortfarande få någon?".
Jag vet inte om jag har en bra kille. N verkade så bra och ärlig, men när bomben kom, som han by the way hade hållt inne i en månad, så sprack allting liksom. Jag vet ingenting längre. Jag ville ge alltihopa en chans och det är det som jag gör nu. Men hur vet jag att allting inte spricker igen? Jag skulle ju aldrig förlåta otrohet igen? Är jag bara dum och naiv som tror på oss.
Jag vet i alla fall att nu har vi det bättre än någonsin, men fortfarande ligger otroheten i mitt bakhuvud och stör mig. Något så in i norden! Varför var han tvungen att sabba liksom?
Som min tjejkompis S sa;
- Alla kan göra misstag, se bara på mig?! Hur mycket älskar jag inte min pojkvän nu? Hur bra har vi det inte tillsammans? Jag gjorde ett misstag, men se hur bra det kan bli?
Jag vill ge alla en andra chans. När det kommer till kritan vill inte jag att människor runt omkring mig bara ska säga "Nej, too late! Stick" oavsett om det gäller kärlek, kompisrellationer eller familjen. Jag vill ge alla en andra chans. Men tror ni att jag blir utnyttjad för att jag är så godtrogen?
..det återstår och se.
Det vanliga. Det känns som om jag inte får vara lycklig, jag ska inte få vara glad över vad jag har. Jag ska inte få må bra (?!) Varför då? Vad har jag gjort som gjort att jag fått den här karman? Kanske inget. Killar kanske bara är så här? Första killen; otrogen? Check! Andra killen; otrogen? Check! När jag tänker på alla mina tjejkompisar så kommer jag fram till att faktiskt många, rusktigt många också varit otrogna mot sina killar. Det kanske inte bara är en kill-grej, utan bara en Grej. The Grej för att få bekräftelse, för att veta att man fortfarande duger. "Kan jag fortfarande få någon?".
Jag vet inte om jag har en bra kille. N verkade så bra och ärlig, men när bomben kom, som han by the way hade hållt inne i en månad, så sprack allting liksom. Jag vet ingenting längre. Jag ville ge alltihopa en chans och det är det som jag gör nu. Men hur vet jag att allting inte spricker igen? Jag skulle ju aldrig förlåta otrohet igen? Är jag bara dum och naiv som tror på oss.
Jag vet i alla fall att nu har vi det bättre än någonsin, men fortfarande ligger otroheten i mitt bakhuvud och stör mig. Något så in i norden! Varför var han tvungen att sabba liksom?
Som min tjejkompis S sa;
- Alla kan göra misstag, se bara på mig?! Hur mycket älskar jag inte min pojkvän nu? Hur bra har vi det inte tillsammans? Jag gjorde ett misstag, men se hur bra det kan bli?
Jag vill ge alla en andra chans. När det kommer till kritan vill inte jag att människor runt omkring mig bara ska säga "Nej, too late! Stick" oavsett om det gäller kärlek, kompisrellationer eller familjen. Jag vill ge alla en andra chans. Men tror ni att jag blir utnyttjad för att jag är så godtrogen?
..det återstår och se.
