jag vet inte
.. Näe jag vet inte om jag vill dehär. Vill vara kvar här i sverige. Långt nånstans bak i huvudet, ligger ju usa. Bettan, landet, kulturen, maten, människorna, livet och språket.. Och här i sverige känns de ju inte som om jag gör så mycket nytta. Känns mest som om jag räknar dagarna som jag och N kommer vara tillsammans.. eller, inte så drastiskt men.
Det känns som om att jag är väldigt snabb på att prioritera vårat förhållande, och få det bra och allt sånt.. mer än vad han vill. Som nu.. Jag mår piss och han sitter hemma och spelar tvspel med en kompis. Han vet att jag jobbar 7 dagar denhär veckan. Han var borta igår kväll på bio, han kom hem och där låg jag och sov i soffan. Jag fick TVÅ meningar med honom igår. Vilket varade i ungefär 30 sekunder, sen somnade han.. Idag när jag kom hem, var han inte hemma och är inte hemma nu.
Imorgon börjar jag kl 10 och jobbar till kl 6. På söndag jobbar jag också fast till kl 9.. Jag fattar inte hur han tänker? När han jobbat natt till exempel, försöker jag alltid fixa något extra till honom, eftersom jag VET att nattjobbet är skitjobbigt för honom. Jag planerar inte att gå ut och festa eller att hänga hemma hos stephanie hela kvällen. De skulle jag faktiskt kunna göra, för han jobbar faktiskt inte dagen efter, och då kunde vi "tagit igen det".
Men nä.. Vi prioriterar väl olika. Jag måste väl bara förstå det.. De känns som att jag håller tillbaka mig själv. Jag vet att jag vill till usa. Jag vet att jag trivs där.. Men jag tänker på Oss. Mig och min pojkvän..
..men han gör ju inte det. Så jag kanske inte heller borde de?
Det känns som om att jag är väldigt snabb på att prioritera vårat förhållande, och få det bra och allt sånt.. mer än vad han vill. Som nu.. Jag mår piss och han sitter hemma och spelar tvspel med en kompis. Han vet att jag jobbar 7 dagar denhär veckan. Han var borta igår kväll på bio, han kom hem och där låg jag och sov i soffan. Jag fick TVÅ meningar med honom igår. Vilket varade i ungefär 30 sekunder, sen somnade han.. Idag när jag kom hem, var han inte hemma och är inte hemma nu.
Imorgon börjar jag kl 10 och jobbar till kl 6. På söndag jobbar jag också fast till kl 9.. Jag fattar inte hur han tänker? När han jobbat natt till exempel, försöker jag alltid fixa något extra till honom, eftersom jag VET att nattjobbet är skitjobbigt för honom. Jag planerar inte att gå ut och festa eller att hänga hemma hos stephanie hela kvällen. De skulle jag faktiskt kunna göra, för han jobbar faktiskt inte dagen efter, och då kunde vi "tagit igen det".
Men nä.. Vi prioriterar väl olika. Jag måste väl bara förstå det.. De känns som att jag håller tillbaka mig själv. Jag vet att jag vill till usa. Jag vet att jag trivs där.. Men jag tänker på Oss. Mig och min pojkvän..
..men han gör ju inte det. Så jag kanske inte heller borde de?
varför blir det så här?
..nu bråkar vi inte ens om otroheten. Nu bråkar vi nästan bara för att bråka. Han står där och jag sitter här.. Vi bråkar inte ens om något vettigt.
Jag undrar om det här är början på slutet? Just nu vet jag inte ens om jag vill vara i närheten av honom eller inte. Frågar någon mig så vet jag inte var jag ska svara. Det känns som om vi kanske håller på att växa ifrån varandra. Vi har inte samma värderingar, tankar eller nånting. Han älskar att göra mig arg och tycker nästan att det är roligt när han får chansen. Jag blir så klart upprörd och irriterad och där! Bingo. Det blev som han ville.
Och sen switchar han bara om. Ler och frågar mig om något helt vanligt.. Jag kan inte göra så, och det stör mig att han bara tror att allting är bra. Jag Kan inte göra så.. Är jag ledsen eller arg så Är jag det ett bra tag, och kan inte bara byta sådär.
Jag vill bara.. eller.. Nej, jag vet inte ens vad jag vill. Jag Vet inte Vad jag vill. Jag är bara så nere..
Jag undrar om det här är början på slutet? Just nu vet jag inte ens om jag vill vara i närheten av honom eller inte. Frågar någon mig så vet jag inte var jag ska svara. Det känns som om vi kanske håller på att växa ifrån varandra. Vi har inte samma värderingar, tankar eller nånting. Han älskar att göra mig arg och tycker nästan att det är roligt när han får chansen. Jag blir så klart upprörd och irriterad och där! Bingo. Det blev som han ville.
Och sen switchar han bara om. Ler och frågar mig om något helt vanligt.. Jag kan inte göra så, och det stör mig att han bara tror att allting är bra. Jag Kan inte göra så.. Är jag ledsen eller arg så Är jag det ett bra tag, och kan inte bara byta sådär.
Jag vill bara.. eller.. Nej, jag vet inte ens vad jag vill. Jag Vet inte Vad jag vill. Jag är bara så nere..
