Det enkla är det svåra
Det finns något som heter badoo. Sama som blendr som jag provade i usa. Anses väl vara en typ av "hook up app". Man ser vilka singlar som finns i närheten av dig. Man skriver till folk och jag skrev till O. Mest på skoj faktiskt, som ett litet tidsfördriv. Men så var det nästan med alla som jag tog kontakt med där..
Såg att han hade satt "spela gitarr" som intresse. Såå jag skrev väl något i stil med, "heej! såg att du också spelar gitarr! Jag med, fast jag är nog inte lika duktig bla bla blaa.." Efter några meddelanden fram och tillbaka, bytte Ola och jag nummer. Då gick vi över till sms och till slut bestämde vi för att ses. Tror att det var jag som tog initiativet till de.
Sagt och gjort, vi träffades på ett av mina favorit cafér, Café Vurma på kungsholmen. Väldigt hippie/
hippster! ..för att visa lite vad jag gillar och vad jag är för typ av tjej. Vi satt och pratade i 5 timmar(!) och promenerade sen till fridhemsplan, där vi gick skilda vägar. Han sa att han ville ses igen och det gjorde vi!
Nästa gång gick vi på Etnografiska museet och avslutade med en kaffe. På en utställning om indianer frågade han mig om jag sett filmen "Dansa Med Vargar". Det hade jag såklart inte, så han föreslog att han skulle ladda ner den och att vi skulle se den tillsammns.. Några dagar efter det gjorde vi det..
Det slutade såklart med att vi hade sex. Och tack Gud för att han hade BRA förutsättningar. (vet inte om du vill läsa detta, men du måste förstå att detta var verkligen helt underbart, efter att "haft lite otur" med det den senaste tiden.. Dessutom är det kul om du kommer ihåg, hehe. Those were the days..). Jag tror verkligen att det skulle kunna bli jätte, JÄTTEbra med honom. Dessutom är han lång och väldigt trevlig att titta på.
O jobbar som brandman, han är 1.93 lång, är jättelugn och chill. Han älskar friluftsliv och fysiska aktiviteter så som dykning, skidor, padla kajak och kanot. Han går i skogen och plockar svamp, tältar, springer lopp och åker vasaloppet. Han gör med andra ord ALLT som jag inte gör. Det klart jag tycker om att vara fysikt aktiv, men jag går på gym och går promenader på sin höjd(!). Jag vet inte ens skilnaden på en kajak och kanot. Som jag sa till Mia..
"..men han åker liksom vasaloppen och paddlar kajok.."
Innerstads gym-råtta som jag är.. Det klart jag är van med landet, men jag älskar inte skogen direkt. Killen har liksom Salomonskor på sig när han knatar runt i stan. Han hade även en såndär "reflex linjal" som går runt armen, och rullar ihop sig. Vet dock inte om han glömt ta bort den, eller om han tycker/tror att den ska sitta där(?). Han har även plastblommor på toaletten. VEM har plastblommor i badsummet och more importantly, VARFÖR?! Hemtrevligt? Lathet? (för att man inte orkar vattna), eller för att hans mamma hade det och han trodde att "..det har MAN när man bor själv".. Jag vill nog inte ens veta svaret, haha!
Jag vet inte om han är min typ av kille. Men och andra sidan.. vilken kille Är "min typ". Jag försöker liksom tänka mig honom, eller någon annan liknande snubbe, presentera mig inför hans kompisar och säga, "..det här är Annelie, min flickvän" och där står jag i blommig klänning och träskor, en kofta från en loppis och örhängen från indiska, men två, tre stora feta tatueringar på armen! Går det liksom ihop?
Min livsstil går hela tiden mot mer alternativt.. Jag äter numera nästan Alltid veganskt, älskar allt ekologiskt och handlar mer på loppis than ever! Funderar faktiskt att bli vegan, officiellt liksom. Just nu är jag ju bara vegetarian och det funkar bra, men jag äter nästan alltid veganskt. Förutom ost på mackan och choklad ibland..
Hur kom jag in på min diet nu? Ville väl kanske bara påvisa hur olika vi är.. Det jag gillar med honom är dock detta:
-Han lyssnar men kommer också med feedback och råd. (uppskattas sjuuukt mycket!)
-Han är inte någon jobbig stueplans-snubbe, utan är mer jordnära
-Han uppskattar vad jag jobbar med, och förstår att det är ett viktigt jobb :)
-Han är anpassningsbar (lagade veg. mat när jag var där och kollade film. Dock inte allt för avancerat, men jag uppskattade det som fan)
-Han är straight forward och spelar inga spel!
-Han är inte särskillt tainted av massa andra gamla förhållanden som hänger över honom!
-Han är enkel på ett bra sätt
..Men är han FÖR enkel?
Han berättade att han haft två kortare förhållanden på några månader. Sen fortsatte han med, "jag tror aldrig att jag varit riktigt kär. Vet inte om jag kan bli det.." SAY WHAAAT!? :s
Klas sa att han inte hellre varit kär, varpå jag sa, "du har bara inte träffat den rätta tjejen. Du kan visst bli kär, om du bara hittar någon som är tillräckligt bra!". Den någon blev ju ja, eftersom han senare talade om för mig att han ÄLSKADE MIG (!?!). Galet. Men så är det nog inte i detta fall..
Jag är bara så rädd att vi kommer inleda något nu, och sen så kommer han (eller jag) inse att vi är för olika. Kan olika vara bra? Man kanske kan kompletera varandra? Eller?..
I USA med blandade känslor..
Hej.. Nu var det ett tag sedan som jag skrev lite bloggeliblogg. Det har hunnit hänt ganska mycket faktiskt.
nr 1. Jag bor i usa :D Äntligen har jag flyttat till Santa barbara för att plugga. Än så länge är plugget skitkul och sååå intressant. Vanligtvis brukar jag ju bara skriva om mina känslor här, men jag måste skriva en liten nulägesanalys också.
Jag bor just nu hos en mexicansk familj, utan papper. Och jaa.. Det fick jag ju reda på Efter att jag flyttat in. Jag kanske misstänkte det lite, men dom sa inget om det, så jag antog att allting var fine and dandy. Hur som helst, gör det inte mig något.
Till saken.. Det finns en kille i familjen som heter Angel. Ja, du hör ju.. Du vet EXAKT vilka tankar du hade om det här, om du tänker tillbaka. Angel. Och så har han en såndär hemklippt moikan (jag döör). EXAKT en sån (fast inte lika horribel) hade Nick som bodde i Ohio. Eller bodde och bodde.. han BOR där, men vi pratar ju inte längre.
DESSUTOM är den blond. Han är ju liksom naturligt mörk, men mohawk'en är BLOND. Gud..
..det kommer mera.. Han är 19 år(!) Det är hemskt, jag vet. Jag orkar inte ens tänka på hans ålder längre, för jag blir ju typ deprimerad. Dessutom har han precis åkt dit för en DUI (drinking under influences). Rattfylla; JEPP!
DESSUTOM är den blond. Han är ju liksom naturligt mörk, men mohawk'en är BLOND. Gud..
..det kommer mera.. Han är 19 år(!) Det är hemskt, jag vet. Jag orkar inte ens tänka på hans ålder längre, för jag blir ju typ deprimerad. Dessutom har han precis åkt dit för en DUI (drinking under influences). Rattfylla; JEPP!
DESSUTOM är han Gift. Jaa, hur sjukt det än låter. Han är 19 år och gift. Tydligen är han i någon form av divorce men jag är inte säker. Idag sa han: Jaa, men för min del är det bara bra om jag fortsätter vara gift, för då kan jag ju stanna i landet. -dum ass!-
Men du hör ju! Allting är ju bara åt helvette. Men det värsta av allting, vetu vad det är?
..det är att jag NOG(!) börjar falla för honom :/
När jag skriver dom orden, tvekar jag lite. Jag vet ju hur jävla orealistiskt allting detta är, men ändå så kan jag inte låta bli.
Alldeles i början när jag hade flyttat in, och vi hade vå första konversation, var han helt trollbunden av hur bra min engelska var. Hans major är Linguistics(språk) och därför är han faccinerad av just språk. Dessutom tror jag att han gillade mina ögon (?) Hur som helst, så började vi långsamt flörta.. Vi kunde inte stå emot det.
En kväll knackade han på min dörr till mitt rum. Han var ASPACKAD och vi pratade lite och sen la han sig i min säng. Vi pratade mera och han började långsamt sober up. LÅNGSAMT (han var fortf. rätt packad). Till slut kysste han mig och det slutade ju med att vi hade sex. Vi sov ihop och har sedan dess i princip betett oss som om vi vore ett par. Har gått på två dejter, bowling och lunch. Jag har lagat mat åt honom 2 ggr, vi har organiserat i hans rum (kläder och sånt) och han är bara hur go som helst..
Jag FATTAR INTE att jag kan se förbi alla dom här negativa sakerna.. Jag tror det är hans ögon. Jag är heeelt kär i dom.
Idag när vi stod i duschen, och han tittade på mig så förstod jag.. Jag insåg att jag nog börjar falla för honom. Jag börjar få känslor, och det är INTE BRA. INTE ALLS BRA!!! En 19åring liksom.
Han är dj och festar ganska mycket (Jaa, där ser du! Ännu en negativ sak!) och jag har inte ens Jävla aning om hur han beteer sig i IV (Isla Vista). Han kan ju hooka up med en ny tjej varje kväll om han vill. Och sen väntar jag ändå här hemma.. Jag undar liksom om jag bara duger här hemma, bakom stängda dörrar, eller om det är så att han faktiskt skulle kunna se oss som ett par. Eller, kanske bara komma överens om att vi är exclusive? Jag vågar inte ens ta den konversationen med honom..
Han är dj och festar ganska mycket (Jaa, där ser du! Ännu en negativ sak!) och jag har inte ens Jävla aning om hur han beteer sig i IV (Isla Vista). Han kan ju hooka up med en ny tjej varje kväll om han vill. Och sen väntar jag ändå här hemma.. Jag undar liksom om jag bara duger här hemma, bakom stängda dörrar, eller om det är så att han faktiskt skulle kunna se oss som ett par. Eller, kanske bara komma överens om att vi är exclusive? Jag vågar inte ens ta den konversationen med honom..
Snart flyttar jag, vilket nog är väldigt hälsosamt. Vi får väl se hur "relationen" kommer att se ut då.. :/
To be continued...
Jahapp, vad hände nu då?
Hoppsan.
Ett år har gått sedan jag skrev och det har hunnit hända hur mycket som helst. En kort recap kommer hära dårå..
- Jag gjorde sluta med Niklas och flyttade till Falun. Därifrån började jag date'a Vladimir.
- När jag insåg att det inte funkade med Vladimir gick jag på dejt med hans kompis. USCH. Jag kan bara säga att om The big bang theory skulle söka en gästskådespelare, eller varför inte en ny biroll, så skulle Oscar (vladis kompis) skulle stå högst upp på listan. HOLLA!
- Jag slutade dejta oscar (tack Gud!) och gick vidare mot Faluns regioner. Här började jag träffa Salle (Salar) och vi dejtade verkligen. Det tog 2 veckor innan vi hade sex och jag började verkligen gilla honom.
- BAM det gick för fort och jag kände att vi var på väg mot ett förhållande, och jag visste verkligen inte om det var rätt för mig just då. Såå, jag började träffa en ANNAN oscar. Oscar M. Hm.. Ja, jag kan väl sammanfatta honom med att mitt täcke iaf fick vädras ofta. Lite för ofta. Dessutom fick jag tvätta mina lakan och mitt hår För ofta. Hans odör var INTE att leka med.
- Moving on.. Efter Oscar träffade jag Ted. Ted som visade sig äta upp sina hud från sina äckliga torra händer.
- Back to Salle.. efter jag gjort mig av med Ted (he's a hand eater.. makes you.. lalalalalla..hehe) Salle blev verkligen sårad av mig, och jag har nog inte fattat det förän nu. Vi började ha sex igen, och jag gjorde klart för honom att detta BARA var sex, inget annat. Sen föll jag för honom. Jag ville träffa honom mer och mer.. Det ville inte han :/ Han sa att han visste att han skulle få känslor för mig om vi verkligen skulle börja hänga.
Sen dess har jag tänkt på honom. Och tyvärr gör det jag det fortf. Jag fattar inte(?!?!?!!????) Han ser inte ens bra ut!!!!!!!!
..det måste vara något fel på mig :/
Vad hände? Kapitel 23;
Tiden går och går.. N och jag har snart varit tillsammans i tre år.. (vart tog tiden vägen?!)
Nu vet jag faktiskt inte vart vi står, vart Jag står.. Det känns sorgligt på något vis, men samtidigt; Man kan ju faktiskt inte stänga av känslor, och heller inte sätta knappen på ON. Det är som det är helt enkelt, och det skrämmer mig. Vad är jag utan N? VEM är jag? Förodligen lite gladare och inte lika irriterad. Jag blir ledsen när jag faktiskt kan konstatera att det är så. Så långt har jag kommit. Och det känns som om det inte finns någon återvändo.
Visst kan man lappa ihop ett förhållande, men frågan är inte om vi kan.. Utan om jag Vill?! Skulle vi båda vilja laga och jobba på det, ja då skulle det fungera. Det är jag övertygad om. Men nu ligger N där uppe i sängen och har ingen aning om vad jag sitter och skriva om. Jag lyssnar på Pernilla Andersson, Som en ö. Denhär bloggen har han ingen aning om, och ingen annan heller för den delen. Så ska det förbli.
I helgen var jag ute med Katta, en kompis från en gammal arbetsplats (läs Kl om du inte minns) och vi var på solidaritet.. Där ser jag en så himla vacker männsika. Mörk, mörka ögon, rakad, vältränad, och välklädd kille.. Vi dansar, pratar.. Det visar sig att han heter Tobias och bor på sveavägen 59.. Ja, jag minns. Det visar sig också att han har flickvän och som han uttryckte det.. "inte skulle erbjuda mig att följa med hem".. Jag frågade såklart om det var för att det fanns någon där hemma som väntade, eller om han vara inte ville..? Han sa att det berodde på det förstnämnda.. Jag svarade att: Och jag som trodde att JAG var den hemska.. Men att jag var "öppen för förslag"..
..Öppen för förslag.. Om man är det, så ska man inte har pojkvän. Men hur tar man sig ur det? Jag vet ju inte ens om jag vill vara utan N.. Jag vet verkligen inte. Jag tror nog att bästa lösningen för mig skulle vara att flytta ifrån N, känna efter och fortf. kanske försöka.. Funkar det inte, så funkar det inte, Då vet jag. För skulle jag bara göra slut och flytta så tror jag att jag skulle ångra mig på en gång. Jag behöver tid att känna efter, eller tillåta mig att känna efter. Ge mig själv den chansen..
Jag har sökt högskola. Jag har lovat mig själv två saker.. Kommer jag in (vilket jag BER till Gud att jag har.. ska göra det nu innan jag går och lägger mig.. Jag hoppas att någon annan också ber för mig..för jag Behöver detta. Jag gör verkligen det.. och det hoppas att Gud också ser det..) så kommer jag ta det, utan att blinka. Jag flyttar till Dalarna utan att tveka. Jag behöver detta.. Men jag har även lovat mig en annan sak.. Jag ska messa Tobias och fråga om han vill ses och fika. Inte med intentionen att jag vill ha honom.. utan att bara få visa honom att jag är en bra tjej. Kanske lära känna honom..
Jag gör det om jag kommer in..
jag berättade det för honom..
för C.. Han vet att jag har pojkvän och jag berättade allt för honom.. han vet och han har inte svarat på de.. Jag hoppas att han inte göra de heller.
Jag skäms och mår verkligen inte bra.. Har sjukt dåligt samvete och snart kommer N hem.. Vad ska jag säga till honom? Orkar jag låtsas?
det känns som att det skulle vara bäst att vara ärlig..
jag tänker något som jag verkligen inte får tänka..
jag tänker på någon annan.. Som jag inte ens vet om jag skulle vilja ha :s
..C. Det räcker med C om någon mot all förmodan skulle hitta denna blogg. Iallafall träffade jag honom i helgen när jag var ute. Vi dansade järnet och han såg bara så otroligt ball o cool ut. Härlig helt enkelt.. O ja, jag saknade nästan lite att vara singel. När man är singel hittar man aldrig någon som är intressant, men när man är upptagen, JA.. Big time!
Saken är den att det blev efterfest hos C när krogen stängde.. jag och co't gick hem till honom. Då fick jag se lite mer av hans sanna jag, dvs icke berusad. Han jobbar på posten och röstade på vänstern.. bara det är liksom "hello?!" men sen kommer det värsta.. Han pratar typ som om han vore en liten mus. Han tar ingen som helst plats, syns och hörs inte alls och är inte alls lika utåtriktad och härlig som han var tidigare..
och det konstiga är nu; att jag trotts det, fortf. inte kan sluta tänka på honom. Han var så fin.. Egentligen inte sådär jättesnygg, men jag doooog för honom på dansgolvet.. så härlig, raggade inte alls utan var bara var så härlig och fin..
Jag sitter och skriver detta, och jag har pojkvän. Jag kan inte berätta detta för NÅGON. ALLA kommer att dömma mig, oavsett vem jag säger det till. Sen har jag ångest över en till grej.. jag berättade inte för honom att jag hade sambo och jag har hittat honom på fb men inte lagt till honom. Han kommer se att jag har bf, tänkte jag.. Men vet ni? Jag la till honom nyss.. efter typ 5 dagar. RETARDED jag är!
Han frågade aldrig om jag hade pojkvän, men är det min skyldighet att säga de? Att informera liksom..
Nu till en annan hemsk sak.. Vi skulle gått hem från efterfesten under natten, bara stannat ett tag liksom.. Men jag VILLE stanna?! Hur sjuk är jag inte..!? jag har pojkvän och Ville SOVA med killen! Ville bara ruffsa i hans hår och dra av honom byxorna.. (alltså inget mer. stanna där.. jag skulle Aldrig kunna ha sex) Han var sjukt snygg i domdär jeansen han hade på sig.. Mm.. Fy fan vilken dålig flickvän jag är?!
Detta har fått mig att börja fundera och tänka.. Ska jag verkligen ha pojkvän? ska jag inte leva loppan istället? Tankarna bara snurrar.. o jag kan inte sluta tänka på C.. Jag är nog den sämsta människan på jorden.
jag vet inte längre..
.. Ibland är det bra och ibland dåligt. Jag bor fortf. med honom. Och som jag skrev, ibland är det riktigt bra och ibland riktigt, riktigt dåligt.
Tidigare tänkte jag på att vi någon dag skulle gifta oss, på vilken bra pappa han skulle bli och på våran framtid tillsammans. Nu finns inte dom tankarna kvar. Sist när han sa "NÄR vi gifter oss" .. då tänkte jag: OM vi gifter oss.. Är jag grym och okänslig då? Nej. Jag är bara inte lika säker längre. Eller, jag vet inte om jag någonsin var det, jag kanske bara Ville och hoppades på de.
Det känns som om min tro och mina förhoppningar har ändrats.. som om jag nu ser en annan person. Han skriker och gapar och jag får verkligen be honom om att jag ska få prata klart eller att han ska sänka sin röst. Ska jag behöva göra de? Det är nästa som om han har förlorat respekten för mig.
Vet jag att han står upp för mig när de väl gäller?
Vet jag att han inte skulle vara otrogen mot mig igen?
Vet jag att han kommer respektera mig i fortsättningen?
Vet jag att det är detta som jag vill ha?
Det känns bara som om jag är på fel ställe.. Jag har ju börjat tänka lite på om jag vill till usa eller inte. Tidigare tänkte jag, typ i februari i år (2010), jättemycket på de. Men då ville jag verkligen inte åka eftersom vi hade det så bra. Jag älskade honom och han älskade mig..
ÄlskaDE.. Jag skrev ÄLSKADE. Vad gör vi idag då? Älskar vi varann?
Idag var första gången som jag inte godtog hans förlåt. Första gången under 1 år och 7 månader. Vart leder det här? Vart är vi på väg?
På ett sätt känns det som om det är min tur nu. Min tur att tänka på mig själv och för en gångs skull göra något för MIG. Inte tänka på massa andra människor och inte grunda mina beslut på någon annan. Men borde jag? Tänker jag såhär nu, bara för att han gjorde mig så fruktansvärt sårad, eller tänker jag såhär för att bäst före-datumet faktiskt har gått ut?
Var det detta som stod i ödets bok, kapitel 21 och 22? eller kommer det mera?
jag vet inte
.. Näe jag vet inte om jag vill dehär. Vill vara kvar här i sverige. Långt nånstans bak i huvudet, ligger ju usa. Bettan, landet, kulturen, maten, människorna, livet och språket.. Och här i sverige känns de ju inte som om jag gör så mycket nytta. Känns mest som om jag räknar dagarna som jag och N kommer vara tillsammans.. eller, inte så drastiskt men.
Det känns som om att jag är väldigt snabb på att prioritera vårat förhållande, och få det bra och allt sånt.. mer än vad han vill. Som nu.. Jag mår piss och han sitter hemma och spelar tvspel med en kompis. Han vet att jag jobbar 7 dagar denhär veckan. Han var borta igår kväll på bio, han kom hem och där låg jag och sov i soffan. Jag fick TVÅ meningar med honom igår. Vilket varade i ungefär 30 sekunder, sen somnade han.. Idag när jag kom hem, var han inte hemma och är inte hemma nu.
Imorgon börjar jag kl 10 och jobbar till kl 6. På söndag jobbar jag också fast till kl 9.. Jag fattar inte hur han tänker? När han jobbat natt till exempel, försöker jag alltid fixa något extra till honom, eftersom jag VET att nattjobbet är skitjobbigt för honom. Jag planerar inte att gå ut och festa eller att hänga hemma hos stephanie hela kvällen. De skulle jag faktiskt kunna göra, för han jobbar faktiskt inte dagen efter, och då kunde vi "tagit igen det".
Men nä.. Vi prioriterar väl olika. Jag måste väl bara förstå det.. De känns som att jag håller tillbaka mig själv. Jag vet att jag vill till usa. Jag vet att jag trivs där.. Men jag tänker på Oss. Mig och min pojkvän..
..men han gör ju inte det. Så jag kanske inte heller borde de?
Det känns som om att jag är väldigt snabb på att prioritera vårat förhållande, och få det bra och allt sånt.. mer än vad han vill. Som nu.. Jag mår piss och han sitter hemma och spelar tvspel med en kompis. Han vet att jag jobbar 7 dagar denhär veckan. Han var borta igår kväll på bio, han kom hem och där låg jag och sov i soffan. Jag fick TVÅ meningar med honom igår. Vilket varade i ungefär 30 sekunder, sen somnade han.. Idag när jag kom hem, var han inte hemma och är inte hemma nu.
Imorgon börjar jag kl 10 och jobbar till kl 6. På söndag jobbar jag också fast till kl 9.. Jag fattar inte hur han tänker? När han jobbat natt till exempel, försöker jag alltid fixa något extra till honom, eftersom jag VET att nattjobbet är skitjobbigt för honom. Jag planerar inte att gå ut och festa eller att hänga hemma hos stephanie hela kvällen. De skulle jag faktiskt kunna göra, för han jobbar faktiskt inte dagen efter, och då kunde vi "tagit igen det".
Men nä.. Vi prioriterar väl olika. Jag måste väl bara förstå det.. De känns som att jag håller tillbaka mig själv. Jag vet att jag vill till usa. Jag vet att jag trivs där.. Men jag tänker på Oss. Mig och min pojkvän..
..men han gör ju inte det. Så jag kanske inte heller borde de?
varför blir det så här?
..nu bråkar vi inte ens om otroheten. Nu bråkar vi nästan bara för att bråka. Han står där och jag sitter här.. Vi bråkar inte ens om något vettigt.
Jag undrar om det här är början på slutet? Just nu vet jag inte ens om jag vill vara i närheten av honom eller inte. Frågar någon mig så vet jag inte var jag ska svara. Det känns som om vi kanske håller på att växa ifrån varandra. Vi har inte samma värderingar, tankar eller nånting. Han älskar att göra mig arg och tycker nästan att det är roligt när han får chansen. Jag blir så klart upprörd och irriterad och där! Bingo. Det blev som han ville.
Och sen switchar han bara om. Ler och frågar mig om något helt vanligt.. Jag kan inte göra så, och det stör mig att han bara tror att allting är bra. Jag Kan inte göra så.. Är jag ledsen eller arg så Är jag det ett bra tag, och kan inte bara byta sådär.
Jag vill bara.. eller.. Nej, jag vet inte ens vad jag vill. Jag Vet inte Vad jag vill. Jag är bara så nere..
Jag undrar om det här är början på slutet? Just nu vet jag inte ens om jag vill vara i närheten av honom eller inte. Frågar någon mig så vet jag inte var jag ska svara. Det känns som om vi kanske håller på att växa ifrån varandra. Vi har inte samma värderingar, tankar eller nånting. Han älskar att göra mig arg och tycker nästan att det är roligt när han får chansen. Jag blir så klart upprörd och irriterad och där! Bingo. Det blev som han ville.
Och sen switchar han bara om. Ler och frågar mig om något helt vanligt.. Jag kan inte göra så, och det stör mig att han bara tror att allting är bra. Jag Kan inte göra så.. Är jag ledsen eller arg så Är jag det ett bra tag, och kan inte bara byta sådär.
Jag vill bara.. eller.. Nej, jag vet inte ens vad jag vill. Jag Vet inte Vad jag vill. Jag är bara så nere..
En chans till
Jag hittade en kille, jag gav allt, Allt. Jag litade verkligen på den här killen och vad händer?
Det vanliga. Det känns som om jag inte får vara lycklig, jag ska inte få vara glad över vad jag har. Jag ska inte få må bra (?!) Varför då? Vad har jag gjort som gjort att jag fått den här karman? Kanske inget. Killar kanske bara är så här? Första killen; otrogen? Check! Andra killen; otrogen? Check! När jag tänker på alla mina tjejkompisar så kommer jag fram till att faktiskt många, rusktigt många också varit otrogna mot sina killar. Det kanske inte bara är en kill-grej, utan bara en Grej. The Grej för att få bekräftelse, för att veta att man fortfarande duger. "Kan jag fortfarande få någon?".
Jag vet inte om jag har en bra kille. N verkade så bra och ärlig, men när bomben kom, som han by the way hade hållt inne i en månad, så sprack allting liksom. Jag vet ingenting längre. Jag ville ge alltihopa en chans och det är det som jag gör nu. Men hur vet jag att allting inte spricker igen? Jag skulle ju aldrig förlåta otrohet igen? Är jag bara dum och naiv som tror på oss.
Jag vet i alla fall att nu har vi det bättre än någonsin, men fortfarande ligger otroheten i mitt bakhuvud och stör mig. Något så in i norden! Varför var han tvungen att sabba liksom?
Som min tjejkompis S sa;
- Alla kan göra misstag, se bara på mig?! Hur mycket älskar jag inte min pojkvän nu? Hur bra har vi det inte tillsammans? Jag gjorde ett misstag, men se hur bra det kan bli?
Jag vill ge alla en andra chans. När det kommer till kritan vill inte jag att människor runt omkring mig bara ska säga "Nej, too late! Stick" oavsett om det gäller kärlek, kompisrellationer eller familjen. Jag vill ge alla en andra chans. Men tror ni att jag blir utnyttjad för att jag är så godtrogen?
..det återstår och se.
Det vanliga. Det känns som om jag inte får vara lycklig, jag ska inte få vara glad över vad jag har. Jag ska inte få må bra (?!) Varför då? Vad har jag gjort som gjort att jag fått den här karman? Kanske inget. Killar kanske bara är så här? Första killen; otrogen? Check! Andra killen; otrogen? Check! När jag tänker på alla mina tjejkompisar så kommer jag fram till att faktiskt många, rusktigt många också varit otrogna mot sina killar. Det kanske inte bara är en kill-grej, utan bara en Grej. The Grej för att få bekräftelse, för att veta att man fortfarande duger. "Kan jag fortfarande få någon?".
Jag vet inte om jag har en bra kille. N verkade så bra och ärlig, men när bomben kom, som han by the way hade hållt inne i en månad, så sprack allting liksom. Jag vet ingenting längre. Jag ville ge alltihopa en chans och det är det som jag gör nu. Men hur vet jag att allting inte spricker igen? Jag skulle ju aldrig förlåta otrohet igen? Är jag bara dum och naiv som tror på oss.
Jag vet i alla fall att nu har vi det bättre än någonsin, men fortfarande ligger otroheten i mitt bakhuvud och stör mig. Något så in i norden! Varför var han tvungen att sabba liksom?
Som min tjejkompis S sa;
- Alla kan göra misstag, se bara på mig?! Hur mycket älskar jag inte min pojkvän nu? Hur bra har vi det inte tillsammans? Jag gjorde ett misstag, men se hur bra det kan bli?
Jag vill ge alla en andra chans. När det kommer till kritan vill inte jag att människor runt omkring mig bara ska säga "Nej, too late! Stick" oavsett om det gäller kärlek, kompisrellationer eller familjen. Jag vill ge alla en andra chans. Men tror ni att jag blir utnyttjad för att jag är så godtrogen?
..det återstår och se.
inte "N" anymore.
just nu finns de bara en sak i huvet.. Killen som jag träffade idag.. niklas, niklas, niklas, niklas, niklas, niklas, Niklas. Hans ögon, hans röst, hans ansikte, hans sätt att vara, hans små(okej, stora då, men han har faktiskt lite under average, hihi) söta händer, hans kropp, hans lägenhet, hans skratt.. Allt! Och allting har verkligen fastnat. Jag sitter uppe NU när klockan är över 12 och lyssnar på lugn musik som handlar om kärlek, o tänker på honom.. Näe, nu får jag ju skärpa mig. De känns som om jag e olyckligt kär och faktiskt.. Face the facts here: Han har faktiskt inte sagt att han Inte vill ses. Han har sagt att han VILL ses, men thats it.
..Han hör väl av sig när han vill ses, om han nu vill de. Jag ska inte höra av mig nu.. Eller, har han inte hört av sig på söndag så kan jag ju skicka ett sms eller ringa.. Jag är väl bara lite bortskämd med att killarna här i sthlm e lite sådär PÅ och skriver "hej sötis, du är så fin, sweetie" o allt möjligt.. alltså verkligen vill vill Vill träffas. Och sen kommer niklas och bara "vi ses nog snart igen, du verkar vara en skön tjej". Roligt att vara en "skön tjej"?! Jaha, en sån tjej blir man ju bara vän med.. that's it. Fast iof så höll vi handen idag ;D
iiih.. Vi höll handen idag och åååååh.. Jag ville bara gå nära honom eller ta hans hand.. Typ när vi spelade biljard. Flera ggr hoppades jag på att han skulle gå fram till mig och krama om mig,. Men han gick bara förbi.. :/
jag hoppas verkligen att han kommer vilja ses snart igen. Jag vill bara krama om honom, hålla handen, kyssas och verkligen lära känna honom. De kanske va bra att vi inte gjorde nåt, att vi har något att se fram emot :)
nu måste jag verkligen sova. Jag ska drömma om honom.. ska ladda ipoden och lyssna på "utan dina andetag" innan jag sommnar.. Åh, fan att känslorna börjar krypa fram nu.. de blir så kompliserat så.. Dessutom brukar de tyvärr bara sluta på ett sätt.. Nämligen att de rinner ut i sanden.. Men Nej! Dehär Måste bli annorlunda. Dehär SKA bli annorlunda..
-kan inte sluta tänka på honom-
..Han hör väl av sig när han vill ses, om han nu vill de. Jag ska inte höra av mig nu.. Eller, har han inte hört av sig på söndag så kan jag ju skicka ett sms eller ringa.. Jag är väl bara lite bortskämd med att killarna här i sthlm e lite sådär PÅ och skriver "hej sötis, du är så fin, sweetie" o allt möjligt.. alltså verkligen vill vill Vill träffas. Och sen kommer niklas och bara "vi ses nog snart igen, du verkar vara en skön tjej". Roligt att vara en "skön tjej"?! Jaha, en sån tjej blir man ju bara vän med.. that's it. Fast iof så höll vi handen idag ;D
iiih.. Vi höll handen idag och åååååh.. Jag ville bara gå nära honom eller ta hans hand.. Typ när vi spelade biljard. Flera ggr hoppades jag på att han skulle gå fram till mig och krama om mig,. Men han gick bara förbi.. :/
jag hoppas verkligen att han kommer vilja ses snart igen. Jag vill bara krama om honom, hålla handen, kyssas och verkligen lära känna honom. De kanske va bra att vi inte gjorde nåt, att vi har något att se fram emot :)
nu måste jag verkligen sova. Jag ska drömma om honom.. ska ladda ipoden och lyssna på "utan dina andetag" innan jag sommnar.. Åh, fan att känslorna börjar krypa fram nu.. de blir så kompliserat så.. Dessutom brukar de tyvärr bara sluta på ett sätt.. Nämligen att de rinner ut i sanden.. Men Nej! Dehär Måste bli annorlunda. Dehär SKA bli annorlunda..
-kan inte sluta tänka på honom-
Jag vill ju bara träffa honom!
ÅH, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag är inte ens frustrerad längre, har bara accepterat allting. Jag tror aldrig att jag någonsin kommer att kunna träffa N (killen i usa, Ohio som jag pratar med, eller åt minstonde försöker prata med). Han jobbar, jobbar, jobbar.. och Jobbar! Ok, han bor i usa och jag borde inte vara förvånad. Men de e bara de att i början kunde vi verkligen prata Every Single Day! Jag blev väl bortskämd.. och fick en crush.. fan!
Sen mår jag bara dåligt av att jag inte hunnit hitta jobb än. Jag söker och söker och söker.. Men någon gång måste ju oturen vända. Hoppas jag..
Sen mår jag bara dåligt av att jag inte hunnit hitta jobb än. Jag söker och söker och söker.. Men någon gång måste ju oturen vända. Hoppas jag..
All I want for christmas is..
- att få träffa N
- ett jobb
- att få träffa N
- ett jobb
It feels SO bad
Jag kan inte sluta tänka på N (killen från usa som jag börjat prata med). Det går inte och nu känner jag bara att allt är påväg neråt, att han inte tog de seriöst och att jag bara var lite rolig att prata med på AIM.
Alltså, grejen är såhär.. Han var tillsammans med en tjej förut som hette M. Det var enligt honom 1 år sen, och nu råkade jag hitta denhär videon på henne och honom som Han gjort. Massa bilder, film och musik. Inte SÅ roligt att se. Och nu har jag hunnit visade den för både min syster och S och visningarna på sidan bara växer. Nu såg jag idag att han var inloggad för två dagar sen på youtube (där videon finns). han VET alltså att den finns kvar, men ändå låter han de finnas där. (!?!?)
Jag är så ledsen.. Nu skriver han inte alls till mig. Visst, vi pratade igår lite snabbt, men då var han trött och bakis o skulle sova. Roligt :(
Alltså, grejen är såhär.. Han var tillsammans med en tjej förut som hette M. Det var enligt honom 1 år sen, och nu råkade jag hitta denhär videon på henne och honom som Han gjort. Massa bilder, film och musik. Inte SÅ roligt att se. Och nu har jag hunnit visade den för både min syster och S och visningarna på sidan bara växer. Nu såg jag idag att han var inloggad för två dagar sen på youtube (där videon finns). han VET alltså att den finns kvar, men ändå låter han de finnas där. (!?!?)
Jag är så ledsen.. Nu skriver han inte alls till mig. Visst, vi pratade igår lite snabbt, men då var han trött och bakis o skulle sova. Roligt :(
Jag kan inte släppa honom.
JAG BLIR GALEN !
jag lyckas inte få honom ur mitt huvud!!! Jag kan verkligen inte inte inte INTE sluta tänka på honom. N finns överallt.. Blundar jag ser jag honom, tittar jag tänker jag på honom, sover jag drömmer jag om honom. Nu får jag väl ändå ge mig! Jag har pratat med killen i lite mer än en vecka. Det här funkar verkligen inte.. Jag är ju en sån fysisk person och vill ha(och behöver!!) mycket närhet. Att man kramas och tar på varandra.. ses liksom. Men näe, nu går det inte, eftersom han just nu befinner sig på andra sidan av jordklotet. Roligt värre..
VARFÖR KAN JAG INTE SLUTA TÄNKA PÅ HONOM?!?!
Jag Har gått vidare!
till någon som jag kanske inte kan klara av. Eller så gör jag de.. Jag får helt enkelt vänta och se. Just nu händer de saker till tuuusen i mitt liv. Nu på fredag är min sista dag hos familjen jag bor och jobbar i och jag och S ska alltså flytta ihop :) Det känns verkligen mega kul! x749455021! Sen har jag också varit på en herrans massa intervjuer, och det kommer mer och mer vartefter dagarna går. Sen har de också hänt en annan big news..
Jag har börjat prata med en kille över nätet.. Han heter N och bor i Cleveland, Ohio (I usa alltså) :( Och ja, alltså.. Visst, jag känner inte killen, har inte träffat honom eller nåt. Men fortf.. Jag har på känn att detta Kan vara en bra kille. Han verkar vara öppen och ärlig, dedicated och verkligen säga vad han känner. Men o andra sidan har jag precis fått reda på att han varit med över 60 tjejer :S Alltså, VISST, jag tycker inte om killar som dömmer mig när jag säga hur många jag har varit med (det är i alla fall inte över 30!!) men fortfarande.. De känns som att .. Okej, han har varit med jättemånga tjejer, varför skulle just jag vara speciell?" Fast nu slog de mig.. Just dom orden använde D när han berättade varför han inte vågade ta steget till ett seriöst förhållande.. Okej, jag förstår honom. Och samtidigt, jag måste sluta och tänka så! Jag menar, man måste bara acceptera att killar Och tjejer kommer ha ett förflutet. Att man träffar någon som är oskuld och är verkligen inte vanligt ( det är bra att vara oskuld dock, missförstå mig rätt).
Jag har verkligen en crush in this guy.. Haha, jag skriver engelska Hela tiden numera.. Tänker och drömmer till och med på engelska.. Jag kan liksom inte vänta tills vi ses, eller Om vi ens ses.. Han kan ju ha sex med vem han vill där i hans stad :( OM han inte nu tycker att jag verkligen, verkligen är speciell.. Han har ju sagt att han har en "crush on me" men jag vet inte.. I och för sig så gjorde han en "teckning" i paint idag, och skrev att han "like me alot" o att " i take his breath away" ^^ Åh, jag tycker om denhär killen så mycket! Jag vet att de tär sjukt att att man inte kan säga så om en människa man aldrig har träffat.. Men ja.. Jag känner bara att dehär.. De e rätt! :)
Jag har börjat prata med en kille över nätet.. Han heter N och bor i Cleveland, Ohio (I usa alltså) :( Och ja, alltså.. Visst, jag känner inte killen, har inte träffat honom eller nåt. Men fortf.. Jag har på känn att detta Kan vara en bra kille. Han verkar vara öppen och ärlig, dedicated och verkligen säga vad han känner. Men o andra sidan har jag precis fått reda på att han varit med över 60 tjejer :S Alltså, VISST, jag tycker inte om killar som dömmer mig när jag säga hur många jag har varit med (det är i alla fall inte över 30!!) men fortfarande.. De känns som att .. Okej, han har varit med jättemånga tjejer, varför skulle just jag vara speciell?" Fast nu slog de mig.. Just dom orden använde D när han berättade varför han inte vågade ta steget till ett seriöst förhållande.. Okej, jag förstår honom. Och samtidigt, jag måste sluta och tänka så! Jag menar, man måste bara acceptera att killar Och tjejer kommer ha ett förflutet. Att man träffar någon som är oskuld och är verkligen inte vanligt ( det är bra att vara oskuld dock, missförstå mig rätt).
Jag har verkligen en crush in this guy.. Haha, jag skriver engelska Hela tiden numera.. Tänker och drömmer till och med på engelska.. Jag kan liksom inte vänta tills vi ses, eller Om vi ens ses.. Han kan ju ha sex med vem han vill där i hans stad :( OM han inte nu tycker att jag verkligen, verkligen är speciell.. Han har ju sagt att han har en "crush on me" men jag vet inte.. I och för sig så gjorde han en "teckning" i paint idag, och skrev att han "like me alot" o att " i take his breath away" ^^ Åh, jag tycker om denhär killen så mycket! Jag vet att de tär sjukt att att man inte kan säga så om en människa man aldrig har träffat.. Men ja.. Jag känner bara att dehär.. De e rätt! :)
"... jag skulle ge dig allting du pekar på.."
Bästa Julkalendern Ever!
- Vattenbad?! Äh..
Jag måste gå vidare
Föra året firade jag inte jul i sverige, då jag bodde i usa. I år kommer jag få med och fira min absoluta favoithögtid. Jag älskar verkligen julen, allt som hör till.. Maten, köpa julklappar, baka julgodis, baka lussebular och pepparkakor, göra pepparkakshus, rimma på paketen, kolla på kalle anka (som man har sett 100 ggr men ändå vill se, hehe), känna lukten av tänka ljus, klä julgranen, alla julsånger, att få träffa familj och släkt, julmusten, ischokladen.. Alltså, jag kan hålla på forever och skriva om allting som jag gillar med julen.. Farmors Jansons frestelse, pappas köttbullar, rödbetssallad.
Jag har inte tänkt så mycket på D (inte som senaste timmarna iallafall) fast igår på tunnelbanan satt jag faktiskt och grät. Jag kom att tänka på hans ögon.. att han aldrig kommer ligga i min säng igen, att han aldrig kommer att kyssa mig igen. Då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Jag hade varit på stan hela dagen och dövat mitt onda hjärta med lite shopping, och det funkade ju bra tills jag satt på tbanan hem.. Så typiskt.
I alla fall.. Nu måste jag gå vidare. De finns så mycket att se fram emot.. Nya jobbet (har föresten berättat för familjen som jag jobbar i att jag ska sluta), jag ska ju provjobba nästa lördag söndag. Aah, jag är faktiskt lite nervös. Men det klart man ska vara de, konstigt vore ju annars. Sen ska jag ju flytta också, bli sambo med S, hehe.. får se hur de går. Vi har bara lägeheten här i sthlm i 7 månader, så de kommer nog funka. Dessutom kommer jag kunna vara såå mycket mer i eskilstuna(hos mamma, pappa, släkten och alla vänner). 
Näe, jag får faktiskt bara inse att de inte hade funkat.. Jag VILLE att de skulle göra de, men man kan ju inte leva i någon slags drömvärld. Han kunde inte ändra sig och jag hade två val; a) fortsätta träffa honom och ständigt varit ledsen över att var så passiv och inte ville att det skulle bli "för seriöst", som han uttryckte de. Eller b) sagt "skärp dig" och gör du inte de, kommer det inte funka. Han kunde inte ändra på sig och sitt sätt att se förhållanden på så.. Vad fanns att göra? Nada, nothing, inget.
Nu ska jag fokusera på det som är roligt istället.. nämligen min favvis-högtid, EVER! Jag längtar såå tills julskyltningen kommer upp i stan :) Man får en sån varm känsla i hela kroppen.. Dessutom, jag har redan börjat lyssna på julsånger, hihi..
slut, over, finito, the end, lopu..
.. och jag är ledsen. Nere, besviken, frustrerad.. Ja, man kan nog säga att jag var olyckligt kär i någon som jag ändå aldrig skulle kunnat få. Det är ju honom jag har tänkt på på dagarna, hans ögon jag har tittat på, hans mun som jag har kysst o de var honom jag ville vara med.
Men jag måste väl vara realistisk. Tråkigt bara att de alltid slutar såhär.. Alltid ska man bli ledsen, tvingas inse att det inte funkar och bli tvungen att få ett slut på de. Just nu är jag deppigare än någonsin. Jag trodde ju att jag kunde förändra D. Men som vanligt.. Man kan inte ändra någon som inte vill förändras själv. Man måste inse sina fel och brister för att kunna förbättra sig. Han gjorde inte de och nu sitter jag här mitt i natten och skriver i en blogg som ingen läser. Jag ser det väl mest som terapi.
Jag måste vara realistisk och tänka klart.. De hade inte funkar så som han är idag. Jag ville, men han vill inte. Han är väl för omogen. Just nu känner jag faktiskt att jag inte vill tänka på killar alls. Ingen, INGEN ska få komma nära mig igen. De blir bara skit i slutändan. I vissa fall kanske man får vara lycklig i 2 år, i andra fall 2 veckor men sen står man där i tårar igen..
Nu vet jag inte vad jag ska fokusera på. Jag önskar att han kunde ringa o säga att han tycker om mig och inte vill att de ska sluta såhär. Fast, han kommer inte ringa, och han kommer inte ändra sig. Så det är lika bra att jag slutar att hoppas på en gång. Jag har klarat mit hitils, jag kommer att klara mig i fortsättning också.. Hoppas jag :(
Men jag måste väl vara realistisk. Tråkigt bara att de alltid slutar såhär.. Alltid ska man bli ledsen, tvingas inse att det inte funkar och bli tvungen att få ett slut på de. Just nu är jag deppigare än någonsin. Jag trodde ju att jag kunde förändra D. Men som vanligt.. Man kan inte ändra någon som inte vill förändras själv. Man måste inse sina fel och brister för att kunna förbättra sig. Han gjorde inte de och nu sitter jag här mitt i natten och skriver i en blogg som ingen läser. Jag ser det väl mest som terapi.
Jag måste vara realistisk och tänka klart.. De hade inte funkar så som han är idag. Jag ville, men han vill inte. Han är väl för omogen. Just nu känner jag faktiskt att jag inte vill tänka på killar alls. Ingen, INGEN ska få komma nära mig igen. De blir bara skit i slutändan. I vissa fall kanske man får vara lycklig i 2 år, i andra fall 2 veckor men sen står man där i tårar igen..
Nu vet jag inte vad jag ska fokusera på. Jag önskar att han kunde ringa o säga att han tycker om mig och inte vill att de ska sluta såhär. Fast, han kommer inte ringa, och han kommer inte ändra sig. Så det är lika bra att jag slutar att hoppas på en gång. Jag har klarat mit hitils, jag kommer att klara mig i fortsättning också.. Hoppas jag :(
Något hopp har jag iallafall inte kvar...
jag borde vara glad (?)
Jag och D har kommit rätt långt. Vi var på dejt igår, bio + fika, o sen gick vi ut med co för att dricka lite cider/öl. Efter de (med lite alkohol i kroppen) åkte vi hem till mig och hade sex. Eller i alla fall försökte. Han var väl inne i mig i max 1 min. Samma som sist, han var för nervös och kunde inte bli tillräckligt hård. SUCK, dubbelsuck och trippelsuck. Roligt värre.
Vi har i alla fall pratat lite och jag fick ur honom att jag vi liksom kan visa att vi gilllar varandra, official liksom. Han vill att jag ska pussa på honom när vi är nyktra också (för de blir ju lätt mycket sånt på fyllan!) så de känns väl bra. Men fortf. Vad ska jag göra för att få honom att lugna ner sig? Relax a bit or two.. Jag frågade liksom vad jag kunde göra annorlunda men nada. No nothing! O jag försökte verkligen med allting.. Försökte gå långsamt fram, tala om vad jag ville ha så han kanske skulle bli mer upphettsad, men Nope. Lönlöst, han var fortf. helt mjuk. Eller lite mjuk i alla fall, de gick inte att ha sex. Till slut blev de bara så patetiskt att fortsätta försöka när de bara inte gick..
Jag skickade ett sms o frågade vad han skulle göra ikväll (eftersom S bangade på att gå ut idag igen) o vi hade väl pratat lite om att gå o se Barnhemmet.. Så han frågade om jag var sugen på bio.. Jag svarade att Jo, de va jag eller att bara chilla. O att jag ville göra nåt ikväll istället för att bara sitta hemma. DE har han inte svarat på, o jag vet att han förmodligen redan är hemma nu. Roligt att han bara skiter i att svara. Åh, va sur jag är. Måste de bli problem med Allting som rör killar o förhållanden.. De måste vila någon förbannelse över mig.. Säkert.
Jag funderar på om jag ska skicka ett sms till honom nu, fast han inte svarade på de förra, o skriva att jag vill ha sex med honom.. Eller nåt som får honom lite upphettsad.. Men vad ska de ge om vi ändå inte ska ses. Han kan väl SVARA på smset i alla fall (?!)
Vi har i alla fall pratat lite och jag fick ur honom att jag vi liksom kan visa att vi gilllar varandra, official liksom. Han vill att jag ska pussa på honom när vi är nyktra också (för de blir ju lätt mycket sånt på fyllan!) så de känns väl bra. Men fortf. Vad ska jag göra för att få honom att lugna ner sig? Relax a bit or two.. Jag frågade liksom vad jag kunde göra annorlunda men nada. No nothing! O jag försökte verkligen med allting.. Försökte gå långsamt fram, tala om vad jag ville ha så han kanske skulle bli mer upphettsad, men Nope. Lönlöst, han var fortf. helt mjuk. Eller lite mjuk i alla fall, de gick inte att ha sex. Till slut blev de bara så patetiskt att fortsätta försöka när de bara inte gick..
Jag skickade ett sms o frågade vad han skulle göra ikväll (eftersom S bangade på att gå ut idag igen) o vi hade väl pratat lite om att gå o se Barnhemmet.. Så han frågade om jag var sugen på bio.. Jag svarade att Jo, de va jag eller att bara chilla. O att jag ville göra nåt ikväll istället för att bara sitta hemma. DE har han inte svarat på, o jag vet att han förmodligen redan är hemma nu. Roligt att han bara skiter i att svara. Åh, va sur jag är. Måste de bli problem med Allting som rör killar o förhållanden.. De måste vila någon förbannelse över mig.. Säkert.
Jag funderar på om jag ska skicka ett sms till honom nu, fast han inte svarade på de förra, o skriva att jag vill ha sex med honom.. Eller nåt som får honom lite upphettsad.. Men vad ska de ge om vi ändå inte ska ses. Han kan väl SVARA på smset i alla fall (?!)
Han finns i vinden, vattnet och solljuset
igår, istället för gymmet, tog jag en promenad. Min vanliga runda och jag hade faktiskt telefonen med mig. Skulle gått till gymmet idag och kört Pilates men jag vaknade så sent och var så trött, så jag tar nog samma prommis idag (hihi, ett ex till mig, hans mamma sa alltid "prommis". Hon var så gullig och liten, hihi). Det är verkligen som terapi att ta den rundan.. Allting är så fint och de finns flera ställen, klippor och bänkar, som man kan sätta sig på och bara titta ut över vattnet. Drömma sig bort en stund. Igår satt jag och tänkte på farfar, som dog för några år sen.. De blåste lite och jag tänkte att, det kanske inte är så farligt att dö ändå (jag har alltid varit jättejätte rädd för att dö!). Det är ju en del av livet och det kanske är så som prästen säger på begravningen.. "..av jord är du kommen, jord skall du åter bli.."
Man kanske finns där ändå, fast man inte har en kropp att fylla. Man kanske finns i vinden, i vattnet, på himlen, i solljuset.. Man känner de, men man kan inte se de. Jag hoppas att det är så. Jag kände vinden och jag kände liksom en lättnad. Jag kände att farfar ändå var med mig.. Nu blev jag djup, men jag ville ändå dela med mig av de.
Nu ska jag ta samma promenad, ta med mig min iPod och sätta mig någonstans..
(vägen ner till vattnet. En lång allé som för övrigt är jättefin nu när löven ändrar färg)
(en av min favvisar! Bilden ser liksom ut att vara tagen på 60talet.. Ett riktigt gammalt fotografi)
(tycker nog att de blir rätt okej bilder, med min lillaskruttkamera)
(en lite mörkare bild)
