about thoughts

ÅH, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag är inte ens frustrerad längre, har bara accepterat allting. Jag tror aldrig att jag någonsin kommer att kunna träffa N (killen i usa, Ohio som jag pratar med, eller åt minstonde försöker prata med). Han jobbar, jobbar, jobbar.. och Jobbar! Ok, han bor i usa och jag borde inte vara förvånad. Men de e bara de att i början kunde vi verkligen prata Every Single Day! Jag blev väl bortskämd.. och fick en crush.. fan!

Sen mår jag bara dåligt av att jag inte hunnit hitta jobb än. Jag söker och söker och söker.. Men någon gång måste ju oturen vända. Hoppas jag..