about thoughts

Nu vet jag faktiskt inte vart vi står, vart Jag står.. Det känns sorgligt på något vis, men samtidigt; Man kan ju faktiskt inte stänga av känslor, och heller inte sätta knappen på ON. Det är som det är helt enkelt, och det skrämmer mig. Vad är jag utan N? VEM är jag? Förodligen lite gladare och inte lika irriterad. Jag blir ledsen när jag faktiskt kan konstatera att det är så. Så långt har jag kommit. Och det känns som om det inte finns någon återvändo.

Visst kan man lappa ihop ett förhållande, men frågan är inte om vi kan.. Utan om jag Vill?! Skulle vi båda vilja laga och jobba på det, ja då skulle det fungera. Det är jag övertygad om. Men nu ligger N där uppe i sängen och har ingen aning om vad jag sitter och skriva om. Jag lyssnar på Pernilla Andersson, Som en ö. Denhär bloggen har han ingen aning om, och ingen annan heller för den delen. Så ska det förbli.

I helgen var jag ute med Katta, en kompis från en gammal arbetsplats (läs Kl om du inte minns) och vi var på solidaritet.. Där ser jag en så himla vacker männsika. Mörk, mörka ögon, rakad, vältränad, och välklädd kille.. Vi dansar, pratar.. Det visar sig att han heter Tobias och bor på sveavägen 59.. Ja, jag minns. Det visar sig också att han har flickvän och som han uttryckte det.. "inte skulle erbjuda mig att följa med hem".. Jag frågade såklart om det var för att det fanns någon där hemma som väntade, eller om han vara inte ville..? Han sa att det berodde på det förstnämnda.. Jag svarade att: Och jag som trodde att JAG var den hemska.. Men att jag var "öppen för förslag"..

..Öppen för förslag.. Om man är det, så ska man inte har pojkvän. Men hur tar man sig ur det? Jag vet ju inte ens om jag vill vara utan N.. Jag vet verkligen inte. Jag tror nog att bästa lösningen för mig skulle vara att flytta ifrån N, känna efter och fortf. kanske försöka.. Funkar det inte, så funkar det inte, Då vet jag. För skulle jag bara göra slut och flytta så tror jag att jag skulle ångra mig på en gång. Jag behöver tid att känna efter, eller tillåta mig att känna efter. Ge mig själv den chansen..

Jag har sökt högskola. Jag har lovat mig själv två saker.. Kommer jag in (vilket jag BER till Gud att jag har.. ska göra det nu innan jag går och lägger mig.. Jag hoppas att någon annan också ber för mig..för jag Behöver detta. Jag gör verkligen det.. och det hoppas att Gud också ser det..) så kommer jag ta det, utan att blinka. Jag flyttar till Dalarna utan att tveka. Jag behöver detta.. Men jag har även lovat mig en annan sak.. Jag ska messa Tobias och fråga om han vill ses och fika. Inte med intentionen att jag vill ha honom.. utan att bara få visa honom att jag är en bra tjej. Kanske lära känna honom..

Jag gör det om jag kommer in..