jag vet inte
.. Näe jag vet inte om jag vill dehär. Vill vara kvar här i sverige. Långt nånstans bak i huvudet, ligger ju usa. Bettan, landet, kulturen, maten, människorna, livet och språket.. Och här i sverige känns de ju inte som om jag gör så mycket nytta. Känns mest som om jag räknar dagarna som jag och N kommer vara tillsammans.. eller, inte så drastiskt men.
Det känns som om att jag är väldigt snabb på att prioritera vårat förhållande, och få det bra och allt sånt.. mer än vad han vill. Som nu.. Jag mår piss och han sitter hemma och spelar tvspel med en kompis. Han vet att jag jobbar 7 dagar denhär veckan. Han var borta igår kväll på bio, han kom hem och där låg jag och sov i soffan. Jag fick TVÅ meningar med honom igår. Vilket varade i ungefär 30 sekunder, sen somnade han.. Idag när jag kom hem, var han inte hemma och är inte hemma nu.
Imorgon börjar jag kl 10 och jobbar till kl 6. På söndag jobbar jag också fast till kl 9.. Jag fattar inte hur han tänker? När han jobbat natt till exempel, försöker jag alltid fixa något extra till honom, eftersom jag VET att nattjobbet är skitjobbigt för honom. Jag planerar inte att gå ut och festa eller att hänga hemma hos stephanie hela kvällen. De skulle jag faktiskt kunna göra, för han jobbar faktiskt inte dagen efter, och då kunde vi "tagit igen det".
Men nä.. Vi prioriterar väl olika. Jag måste väl bara förstå det.. De känns som att jag håller tillbaka mig själv. Jag vet att jag vill till usa. Jag vet att jag trivs där.. Men jag tänker på Oss. Mig och min pojkvän..
..men han gör ju inte det. Så jag kanske inte heller borde de?
Det känns som om att jag är väldigt snabb på att prioritera vårat förhållande, och få det bra och allt sånt.. mer än vad han vill. Som nu.. Jag mår piss och han sitter hemma och spelar tvspel med en kompis. Han vet att jag jobbar 7 dagar denhär veckan. Han var borta igår kväll på bio, han kom hem och där låg jag och sov i soffan. Jag fick TVÅ meningar med honom igår. Vilket varade i ungefär 30 sekunder, sen somnade han.. Idag när jag kom hem, var han inte hemma och är inte hemma nu.
Imorgon börjar jag kl 10 och jobbar till kl 6. På söndag jobbar jag också fast till kl 9.. Jag fattar inte hur han tänker? När han jobbat natt till exempel, försöker jag alltid fixa något extra till honom, eftersom jag VET att nattjobbet är skitjobbigt för honom. Jag planerar inte att gå ut och festa eller att hänga hemma hos stephanie hela kvällen. De skulle jag faktiskt kunna göra, för han jobbar faktiskt inte dagen efter, och då kunde vi "tagit igen det".
Men nä.. Vi prioriterar väl olika. Jag måste väl bara förstå det.. De känns som att jag håller tillbaka mig själv. Jag vet att jag vill till usa. Jag vet att jag trivs där.. Men jag tänker på Oss. Mig och min pojkvän..
..men han gör ju inte det. Så jag kanske inte heller borde de?
Kommentarer
Trackback
