Mörk och ljus, är det verkligen så stor skilnad?
Det är bra konsigt hur människan som är så klok och samtidigt så fast i "det som alltid har varit". Tiden går frammåt hela tiden, men vissa människor verkar bara vilja gå bakåt. Tankar, värderingar och åsikter ändras med tiden och det är kanske tur. Annars skulle nog kvinnans plats fortfarande vara i köket, och rösta skulle vi nog inte heller få.
Idag när jag satt på tunnelbanan hem, tog jag som vanligt en plats. I de fyra sätena bredvid mig satt det bland annat en mörk man. Jag la märke till att vagenen vi satt i var rellativt tom och också att han var den enda mörka. Absolut inget fel i det! Under resans gång klev det på och av flera, vi en station klev det på ännu en mörk man. Han gick direkt och satte sig bredvid den andra mörka mannen, fast det fanns massor av andra platser. Senare under resan klev han av, och 3 andra mörka män klev på. Även de satte sig bredvid den mörka mannen, fast det fanns andra platser för 3 personer lediga. Då började jag tänka efter.. Var det så att dom inte Ville sätta sig bledvid några vita människor eller kände dom att dom inte fick?
Varför måste människan delas in i grupper? Varför kan man inte se alla på samma sätt, människa som människa? Och den viktigaste frågan.. Hur länge kommer dessa tankar om i vilken grupp man "tillhör" att följa oss? Kommer vi någonsin släppa det? Har vi kanske redan tagit det så långt det har gått, och var då situationen på tunnelbanan en konstig slump?
