Han finns i mitt huvud hela tiden
Mycket har hänt sen jag bloggade sist. Jag har varit riktigt dålig på att uppdatera, men de e för att jag har gjort så mycket annat, hållt mig akteverad. Jag har börjat träna massa, imorron blir de nog träna benen på gymmet under dagen. Sen att Step-pass på kvällen. Åt godis och chips till filmen jag såg nyss (Så Som I Himmelen) kanske ska se en till snart, om jag orkar. Annars kollar jag på lite tv nu o tar nästa film imorron kväll.
D. Vad har hänt med mig och honom? Inget, vi har sovit ihop två ggr, dom ggr vi har varit ute på krogen har vi kyssts (rätt mycket) hållt handen. En tjej kom till och med fram till oss när vi var ute på krogen, och jag precis sjungit karaoke. Hon tyckte att D skulle titta mer på sin flickvän när hon sjöng, där framme på scenen. Vi svarade: Vi är inte tillsammans. Hon sa: Jaha, jag tänkte att eftersom ni kysstes o så. I wish! Eller, jag vet inte.. Jag vet inte om jag vågar hoppas och låta känslorna komma fram.
Det var så länge sen jag var tillsammans med någon. Dessutom så, äh! De känns bara konstigt. Jag känner mig så fruktansvärt dragen till just honom, men varför? De finns 30 000 andra killar här i sthlm och Många ser bättre ut, men den enda jag kan tänka på/ tänka mig är just D. Jag satt och gjorde en lista idag, vad som är positivt och negativt med honom. Just bara för att försöka komma på att de va fler negativa saker med honom, så att jag kan radera honom och gå vidare. Det skulle ju liksom vara lättast då. Det är säker bara någon crush.. Hoppas jag. De brukar de ju vara de, om jag tänker efter. Bara nu i sommar har jag ju haft några som jag har pratat om.. "Jag är nog kär, verkligen Kär! Det är ingen vanlig crush!" När jag sen insett att de inte kunde bli något har jag bara gått vidare hur bra som helst.. Alltså; jag kom över de, snabbt som ögat.
I förrgår när jag och S var ute med D och hans vänner, var vi först på en klubb i gamla stan, Pan. Sen drog vi vidare till Sense eller vad det nu hette. Där var de rätt mycket folk och man kunde inte snacka, o ännu mindre röra sig. Vände man bort ryggen tappade man bort kompisen. D stack snabbt iväg och pratade o dansade med några tjejer. Vi hade tidigare sagt att vi skulle gå hem tillsammans och att jag skulle sova hos honom. Och vetu! Jag blev faktiskt ledsen/besviken av att se honom krama o dansa med dom där tjejerna. Visst, deklart! Han är singel och ska självklart göra vad han vill, och även om vi skulle varit tillsammans så skulle han ju självklart få prata o dansa med andra tjejer. Men fortf. de kändes i mitt hjärta. Jag blev ledsen och bytte till slut om till andra skor, gick ut och tog tunnelbanan hem.
D ringde senare och frågade varför jag gick och jag svarade: ..Men du såg ju så upptagen ut och jag ville inte störa. Jag menar.. Vad skulle jag sagt? Att jag tyckte de va jobbigt att se honom med andra tjejer?! Då skulle han bli rädd och tänka "Men shit, vi är inte ens tillsammans och hon blir sur för nåt sånthär?" Åh! Varför kan jag bara inte skita i honom. Han är egentligen inte en kille i min smak, at ALL! Men ändå kan jag inte sluta tänka på honom! Varför?! Kolla bara på inlägget jag skrivit om honom?
Han ville ses i veckan (om de nu kommer hända, vet jag inte. Jag har inte så mycket hopp när killar säger sådär) o jag vill ju bara träffa honom. O känna efter om jag verkligen får dedär riktiga pirret i magen. Har jag de, är jag fast! Då är de nog ingen vanlig crush och då är jag fast. Busted and in love.
..Tänk om jag bara någon enda liten gång kunde få vara kär och kanske tillochmed få de besvarat?
D. Vad har hänt med mig och honom? Inget, vi har sovit ihop två ggr, dom ggr vi har varit ute på krogen har vi kyssts (rätt mycket) hållt handen. En tjej kom till och med fram till oss när vi var ute på krogen, och jag precis sjungit karaoke. Hon tyckte att D skulle titta mer på sin flickvän när hon sjöng, där framme på scenen. Vi svarade: Vi är inte tillsammans. Hon sa: Jaha, jag tänkte att eftersom ni kysstes o så. I wish! Eller, jag vet inte.. Jag vet inte om jag vågar hoppas och låta känslorna komma fram.
Det var så länge sen jag var tillsammans med någon. Dessutom så, äh! De känns bara konstigt. Jag känner mig så fruktansvärt dragen till just honom, men varför? De finns 30 000 andra killar här i sthlm och Många ser bättre ut, men den enda jag kan tänka på/ tänka mig är just D. Jag satt och gjorde en lista idag, vad som är positivt och negativt med honom. Just bara för att försöka komma på att de va fler negativa saker med honom, så att jag kan radera honom och gå vidare. Det skulle ju liksom vara lättast då. Det är säker bara någon crush.. Hoppas jag. De brukar de ju vara de, om jag tänker efter. Bara nu i sommar har jag ju haft några som jag har pratat om.. "Jag är nog kär, verkligen Kär! Det är ingen vanlig crush!" När jag sen insett att de inte kunde bli något har jag bara gått vidare hur bra som helst.. Alltså; jag kom över de, snabbt som ögat.
I förrgår när jag och S var ute med D och hans vänner, var vi först på en klubb i gamla stan, Pan. Sen drog vi vidare till Sense eller vad det nu hette. Där var de rätt mycket folk och man kunde inte snacka, o ännu mindre röra sig. Vände man bort ryggen tappade man bort kompisen. D stack snabbt iväg och pratade o dansade med några tjejer. Vi hade tidigare sagt att vi skulle gå hem tillsammans och att jag skulle sova hos honom. Och vetu! Jag blev faktiskt ledsen/besviken av att se honom krama o dansa med dom där tjejerna. Visst, deklart! Han är singel och ska självklart göra vad han vill, och även om vi skulle varit tillsammans så skulle han ju självklart få prata o dansa med andra tjejer. Men fortf. de kändes i mitt hjärta. Jag blev ledsen och bytte till slut om till andra skor, gick ut och tog tunnelbanan hem.
D ringde senare och frågade varför jag gick och jag svarade: ..Men du såg ju så upptagen ut och jag ville inte störa. Jag menar.. Vad skulle jag sagt? Att jag tyckte de va jobbigt att se honom med andra tjejer?! Då skulle han bli rädd och tänka "Men shit, vi är inte ens tillsammans och hon blir sur för nåt sånthär?" Åh! Varför kan jag bara inte skita i honom. Han är egentligen inte en kille i min smak, at ALL! Men ändå kan jag inte sluta tänka på honom! Varför?! Kolla bara på inlägget jag skrivit om honom?
Han ville ses i veckan (om de nu kommer hända, vet jag inte. Jag har inte så mycket hopp när killar säger sådär) o jag vill ju bara träffa honom. O känna efter om jag verkligen får dedär riktiga pirret i magen. Har jag de, är jag fast! Då är de nog ingen vanlig crush och då är jag fast. Busted and in love.
..Tänk om jag bara någon enda liten gång kunde få vara kär och kanske tillochmed få de besvarat?
Kommentarer
Trackback
