Vems filisofi är bäst, killens eller tjejens?
Vad är det för fel på "killar" och deras övergångar mellan förhållanden? Tror dom verkligen att dom kan ersätta sitt ex med någon annan? Eller tänker dom bara framåt och kastar sig hellre in i dejting, istället för att sörja?
Jag kan ju bara utgå ifrån mig själv och mina känslor, när jag uttalar mig om detta.. Men är det inte så att man måste få tid till att sörja, vara ledsen, äta glass direkt ut förpackningen? Vad hände med att tycka synd om sig själv? När det sista förhållande jag hade, tog slut, bröt jag ihop totalt. Jag åt inte, jag gick inte utanför dörren och när jag väl gjorde det, var det för att gå till kuratorn som jag satt hos en gång i veckan. Jag vet, jag tog det väldigt väldigt hårt och dom flesta reagerar inte på samma sätt som jag gjorde. Men fortfarande, det tog otroligt lång tid för mig att kunna börja dejta igen och det tror jag att det gör för många andra också.
I helgen gick jag ut med den här killen och efter några glas vin på en bar, kom de fram att de hade tagit slut med hans tjej för 3 veckor sen. Behöver jag säg att jag var mer än förvånad? Efter 3 veckor har man väl knappast kommit över någon, eller har man det? Nästa kille smsade mig nyss och ville att jag skulle komma över på middag, eftersom de va länge sen vi sågs. Jag svarade att om jag befinner mig i den staden så kanske, men vad säger flickvännen? Han svarade att det tog slut för några dagar sen.
What's up with that? Kan killar bara komma över någon sådär? Eller är det helt enkelt så att tjejer ältar mer en killar? Vilken teori "teori" är den bästa; inte sörja, glömma fort och börja dejta. Eller; ta dig tid, bearbeta och dejta inte!
En till fråga? Varför lockar jag bara till mig "second hand killar"? Lyser det en skylt med blinkande lampor i pannan, med texten "Här har du en bra övergångstjej" ?
Jag kan ju bara utgå ifrån mig själv och mina känslor, när jag uttalar mig om detta.. Men är det inte så att man måste få tid till att sörja, vara ledsen, äta glass direkt ut förpackningen? Vad hände med att tycka synd om sig själv? När det sista förhållande jag hade, tog slut, bröt jag ihop totalt. Jag åt inte, jag gick inte utanför dörren och när jag väl gjorde det, var det för att gå till kuratorn som jag satt hos en gång i veckan. Jag vet, jag tog det väldigt väldigt hårt och dom flesta reagerar inte på samma sätt som jag gjorde. Men fortfarande, det tog otroligt lång tid för mig att kunna börja dejta igen och det tror jag att det gör för många andra också.
I helgen gick jag ut med den här killen och efter några glas vin på en bar, kom de fram att de hade tagit slut med hans tjej för 3 veckor sen. Behöver jag säg att jag var mer än förvånad? Efter 3 veckor har man väl knappast kommit över någon, eller har man det? Nästa kille smsade mig nyss och ville att jag skulle komma över på middag, eftersom de va länge sen vi sågs. Jag svarade att om jag befinner mig i den staden så kanske, men vad säger flickvännen? Han svarade att det tog slut för några dagar sen.
What's up with that? Kan killar bara komma över någon sådär? Eller är det helt enkelt så att tjejer ältar mer en killar? Vilken teori "teori" är den bästa; inte sörja, glömma fort och börja dejta. Eller; ta dig tid, bearbeta och dejta inte!
En till fråga? Varför lockar jag bara till mig "second hand killar"? Lyser det en skylt med blinkande lampor i pannan, med texten "Här har du en bra övergångstjej" ?
Kommentarer
Trackback
