Hur hittar man självförtroendet?
Mitt problem är att jag försöker glömma det som stör mig, istället för att ta tag i det. Men ingen vill väl vara med en människa som har problem med sitt självförtroende? Jag vill inte visa mig svag, jag har ju alltid fått höra att jag ska vara stark. Jag fick vara stark som 14åring ända tills jag fyllde 18 år och kunde flytta hemifrån. Jag fick vara stark när den enda personen som verkligen älskade mig, svek och bedrog mig. Jag fick vara stark när Han sen gjorde slut. Jag har alltid fått vara stark, eller jag har blivit tvungen till de.
Just nu skulle jag bara vilja sätta mig ner och gråta. Gråta i timmar för allting som får mig att må dåligt just nu. För att jag inte har någon att luta mig emot, för att jag inte har någon att hålla i handen, för att jag inte vet vad jag vill. Skulle de kanske vara bra? Att bara gråta. Jag vill ju bara berätta för någon hur jag känner, någon som kan lyssna och ge mig goda råd. Men vem?
Jag vet att innan jag ens ska tänka på att ha en pojkvän, så måste jag hitta mig själv. Jag måste sluta fokusera på "pojkvän, närhet, kärlek osv", och istället hitta tillbaka till något som iallafall liknar självförtroende.. Om jag ens har haft något sånt. Hur gör man det? Hur talar man om för sig själv att man duger, att man är bra och att det faktiskt kommer att ordna sig? Det går inte bara att intala sig om de, för det går inte. Spärren kan inte rubbas..
Jag tror inte människor vet hur mycket små, små ord kan såra. Hur mycket en handling på 2 sekunder kan göra illa. Hur mycket en lögn kan riva bort bitar av hjärtat. Till slut finns bara en liten, liten bit kvar. Kan ma bygga på den?
